Vian Tahir

Hjälper dig att bli #trollresistent

Sida 3 av 4

Talare Geek Girl Meetup 2015

Geek Girl Meetup är en mötesplats för geekiga tjejer som är intresserade av teknik, webb, och kod. Målet är att skapa nya nätverk och lyfta kvinnliga förebilder inom dessa områden och låta alla deltagare dela sina kunskaper med varandra. Vian Tahir och Azuka Nnamaka håller ett seminarium om yttrandefrihet, vilka lagar som gäller på nätet, samt hur en aktivist kan använda sig av nätet för förändring.  Se seminariet här.

Vian Tahir – om hur man kan hantera rasism på nätet

Rasistiska och sexistiska budskap, elakheter, trakasserier och mobbning har blivit en ovälkommen del av livet på nätet för många. Särskilt utsatta är barn och unga. För att stärka dem och ge dem verktyg att hantera och motverka näthat, driver Statens medieråd kampanjen No Hate Speech Movement. I NoHate-podden förklarar Vian Tahir hur man kan arbeta mot rasism och främlingsfientlighet på nätet. Lyssna på podden här. 

Recension av Jonas Hassen Khemiris pjäs ≈ [ungefär lika med]

Jag såg Jonas Hassen Khemiris pjäs ≈ [ungefär lika med] regisserad av Farnaz Arbabi och den fick mig att tänka på det här med pengar. Så jag skrev en text om det i Feministiskt Perspektiv.

Digital opinionsbildning under ett supervalår – seminarium Almedalen

Seminarium om digital opinionsbildning under Almedalsveckan lett av Brit Stakston arrangerat tillsammans Idealistas med anledning av Stakstons kommande bok ”Tre Tweets är ingen folkstorm”.

Medverkande: Linda Engström, kommunikations- och påverkanschef, IOGT-NTO, Sofia Brändström, digital strateg SSU & grundare Maktsalongen, Oliver Rosengren, kommunikatör Nya Moderaterna, Sofia Embrén, VD Rättviseförmedlingen, Ida Östensson, Fattarörelsen, Vian Tahir, Nätaktivisterna., Jakob Ohlsson, kampanjchef Reform Act, ledare för S och SSUs inhousebyrå, Ehsan Fadakar, debattchef Aftonbladet

Läs mer om seminariet här.

Från @kommuntant till @slacktivisten

En gång i tiden hette jag @kommuntant på Twitter (Ha, försök inte! Jag har fortfarande paxat det just in case) men när jag bytte från offentlig sektor till den ideella bytte jag också twitternick till @slacktivisten. Vad handlar det om? Jo, att jag gillar ironi. I projektet Nätaktivisterna som jag nu är kommunikationsansvarig för kommer vi nämligen diskutera synen på aktivism med nätet som plattform. Ett engagemang som ofta nedvärderas. Ett engagemang som kallas slacktivism, från ordet slacker, dvs typ… latmask. En like här, en tweet där. Det är väl inte värt så mycket? Eller…? Vi kommer diskutera det en hel del framöver.

Nytt jobb!

Efter tre år på kommunen och en jäkla massa fantastiska bedrifter kände jag att det var dags att göra någonting annat. Och när jag såg en annons för ett jobb som det i princip stod mitt namn på var det självklart så att jag sökte det. Nu kommer jag äntligen jobba med en fråga som jag brinner för på alla sätt och vis. Jag ska vara kommunikationsansvarig för ett antirasistiskt projekt med fokus på unga och nätet. Alltså kombinera min briljans med min passion till att göra storverk.

Här kan du läsa lite mer om projektet.

Sociala medier i offentlig sektor och blockering

En (för mig) ickenyhet dök upp i flödet på Twitter, om Filippa Reinfeldts instagramkonto. Det är väldigt sällan jag klickar på en länk som handlar om en persons instagramkonto, men här fanns någonting som jag blev nyfiken på: Hon hade nämligen blockerat en användare som nu hade valt att göra en JO-anmälan. 

Det finns en sak i artikeln som jag tycker är anmärkningsvärd: Att det tar landstingskansliet 4 månader och ett journalistsamtal att svara på en fråga. Det är riktigt pinsamt.

I övrigt är det inte ett så värst komplicerat fall, trots att det under dagen funnits de som vill hävda annorlunda. Jag har twittrat om det och även skrivit en kommentar hos Emanuel Karlsten. Men jag tänkte förklara lite mer, samt i och med min förklaring hoppa över diskussionen kring vad som är att betrakta som ett officiellt konto eller inte. För det är egentligen inte relevant. Det finns bara en sak att ta ställning till. Anmälningen till JO gäller nämligen en begäran att häva blockeringen. Och då kan vi helt enkelt svara på frågan om det är tillåtet enligt offentlighetsprincipen att blockera en användare i ett socialt medie.

När jag var talare på en konferens som SKL (Sveriges kommuner och landsting) höll om just sociala medier, passade jag på att reda ut vad som gäller kring blockering med en av SKL’s jurister. Ja. Det är tillåtet att stänga av användare på sociala medier. Varför? För att du inte stänger av personen från alla kontaktvägar. Att blockera någon i ett socialt medie innebär inte att skärma av personen från organisationen helt och hållet. Hen kan fortfarande använda de andra kontaktvägar som finns (i vårt fall bland annat besök, telefon eller mejl). Vi kan jämföra det med att man kan avhysa en otrevlig eller hotfull person från en kommunreception utan att det bryter mot lagar eller regler.

Här blir det uppenbart att vissa experter inte har tillräckligt hög kunskap kring det sociala medie de uttalar sig om. När Nils Funcke pratar om att Reinfeldt inte får spärra någon från bilder går diskussionen åt fel håll. Ja att undanhålla allmänna handlingar från någon är inte tillåtet. Men att blockera någon på ett öppet socialt medie som Instagram innebär inte att användaren inte har tillgång till bilderna. De går fortfarande att ses här. Det som händer med till exempel Instagram, Facebook eller Twitter är att användaren fortfarande kan läsa det som läggs upp på sidan men inte kan interagera med sidan genom att till exempel kommentera, skicka meddelanden eller liknande.

Så.

Är Filippa Reinfeldts konto otydligt kring om det är privat eller officiellt och därmed allmänna handlingar eller inte? Ja, men det var inte frågan.

Bryter det mot offentlighetsprincipen eller serviceskyldigheten att blockera någon på Instagram? Nej.

Tips på vägen!

För dig som jobbar i en offentlig verksamhet och har hand om ett officiellt konto på sociala medier: kommunicera klart och tydligt vilka regler som gäller och vad som händer om användare bryter mot de reglerna. Det har vi bland annat gjort här men även i de sociala medier där det finns utrymme att publicera reglerna (lättare med Facebook än Twitter till exempel). Reglerna gäller både saker som är rena lagbrott, men även sådant som vi inte anser vara passande som svordomar eller reklam.  Där skriver vi även klart och tydligt vad som händer om någon bryter mot reglerna:

Järfälla kommun förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som bryter mot något i ovanstående lista, samt stänga av användare som bryter mot dessa regler från det sociala mediet i fråga.

Blockerar vi personer som bryter mot reglerna? Helst inte. Det vi gör är att ta bort inlägg som bryter mot reglerna och meddelar personen ifråga varför vi har gjort det, samtidigt som vi hänvisar till våra regler. Skulle en person bryta mot reglerna fler gånger så har vi då informerat om vad som gäller samt vad konsekvenserna blir och kan då blockera personen.

Det är bra att hålla i minnet att man faktiskt kan använda blockknappen även som myndighet. För som vi vet är det inte alltid kattungar och enhörningar på internet.

Jo. Du måste faktiskt flytta på dig.

Den här diskussionen om att en privilegierad person ska stå tillbaka och låta en annan lika kompetent person från en minoritet ta platser i styrelser, på chefspositioner, i utbildningar, i yrkeskårer – den dyker upp titt som tätt och är alltid lika provocerande. Det slutar alltid på individnivån: jag, jag, JAG!

”Varför ska jag stå tillbaka för en kvinna när jag minsann har kämpat lika hårt? Jag har minsann inte märkt av några fördelar bara för att jag är vit.”

Här är mitt eget och högst personliga svar en gång för alla. På individnivå, från mitt eget perspektiv. Till alla män. Till alla ”pursvenskar”.

Du har inte kämpat lika hårt. Du har inte per automatik ansetts som sämre. Du har inte ens behövt reflektera över faktumet att någonting som du inte har någon möjlighet att påverka kan vara anledningen till att du inte blir kallad på intervju, att du får lägre lön, att du inte tas på allvar. Du har aldrig övervägt att byta efternamn. När du ryter ifrån så ryter du ifrån. När jag ryter ifrån har jag antagligen PMS.  När du skriver fel så skriver du fel. När jag skriver fel är det inte så konstigt ”med tanke på att… (att jag är invandrare, det där som ingen riktigt vågar säga rakt ut)”. Allt bra du gör det får du beröm för. Allt bra jag gör är imponerande ”med tanke på att…”. Du är aldrig en normbrytare. Du är bara dig själv. Din egna individ. Vi må göra exakt lika bra ifrån oss i skolan eller på jobbet, men det är inte du som har gjort det i en uppförsbacke. Det är jag.

Vi var lika flitiga i grundskolan – det var bara det att jag sattes bredvid den där stökiga killen för att jag som tjej skulle kunna lugna honom. Han som hela tiden pratade, tog mitt sudd och höll på och störde mig. Det var kämpigt att behöva hålla reda på honom och samtidigt hänga med på lektionerna.

Visades du upp som ett gott exempel på integration? Undrade du varför vuxna tyckte det var så häpnadsväckande att just du var bäst i klassen på svenska? Inte? Nähe.

Vi har lika höga gymnasiepoäng – mina hade nog varit högre om inte för den där läraren i Svenska A som konstaterade att ”såna som jag” aldrig kan bli lika bra på svenska som ”svenska” elever.

Har du fått höra att du på grund av var du är född per automatik är sämre i ett ämne? Antog någon att du skulle vara sämre på matte på grund av ditt kön? Inte? Nähe.

Vi gick samma högskoleutbildning – men jäklar vad jag hade ont i armen efter alla de där föreläsningarna när jag fick vänta på att du, den andra killen och tredje fick prata innan föreläsaren noterade att jag hade haft handen uppe.

Som den där gången då Johannes* fick ordet, pekade på mig och sa nåt i stil med ”Jag tror det har varit Vians tur att prata sedan tio minuter tillbaka”. Har du någonsin behövt slita för att få ordet? Har du någonsin känt hur en föreläsares blick bara sveper förbi dig? Inte? Nähe.

Vi skickade ut lika välskrivna ansökningar – vi ringde till och med för att presentera oss. Du för att du skulle göra ett bra intryck, jag för att bevisa att jag pratar flytande svenska.

Undrar du någon gång hur många av dina ansökningar som automatiskt hamnat i nejhögen utan att läsas på grund av ditt namn? Inte? Nähe.

Vi gjorde lika bra ifrån oss på intervjun – vi lyckades lyfta fram våra starka sidor, berätta vad vi kunde och visa vilken tillgång vi skulle vara.

Frågade de om din civilstatus, om sambo och sånt där? Kände du dig att du behövde säga att du inte känner dig alls redo för barn? De frågade väl dig också hur det kom sig att du ville jobba med kommunikation ”med tanke på”? Eller hur det kommer sig att du är så bra på att skriva ”med tanke på”? Inte? Nähe.

Vi fick bra jobb – du med något högre ingångslön än mig och lite mer ansvar, men det var säkert för att du förhandlade bättre. Nu är det upp till bevis. Vi visar framfötterna. Vi säger vad vi tycker. Vi tar på oss utmaningar. Vi är raka på sak. Vi visar vad vi kan.

Kommer du in i ett rum och möts med skeptiska blickar? Blir din kompetens ständigt ifrågasatt? Har du någon gång fått höra förminskande kommentarer som ”lilla gubben”? Tycker folk att du är en ”bitch” när du säger nej till dåliga idéer? Har du någonsin fått höra ”lugna ner dig” för att du sätter ned foten? Inte? Nähe.

Vi visar vad vi går för – du genom att göra ett bra jobb. Jag genom att alltid göra ett ännu bättre jobb. Jag kan inte vara lika bra som du, inte när du är man och vit. Alldeles för många inbyggda omedvetna fördomar och strukturer gör att du kommer uppfattas som bättre än jag, om jag bara gör ett precis lika bra jobb som dig. Därför anstränger jag mig till det yttersta för att bevisa att jag är bäst.

Får du alltid boka konferensrum, ordna med kaffe och skriva mötesanteckningar? Har någon antagit att du pratar språk du inte kan? Att du är expert på någon religion? Inte? Nähe.

Så, till hundramiljonerfrågan: ”Varför ska jag stå tillbaka för en kvinna när jag minsann har kämpat lika hårt? Jag har minsann inte märkt av några fördelar bara för att jag är vit.”

Vet du varför du inte har märkt av något av allt det här? För att det är du som är normen. Det är helt naturligt för dig att bli behandlad bättre. Det är normalläget i samhället. Det är klart att du inte märker det. Det är det normbrytande som märks. Jag ser orättvisorna, för att de drabbar mig.

Nu står vi där och knackar på dörren till styrelserummet. Samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens. I styrelserummet sitter nio vita gubbar. Ska de då fylla på med en tionde? En karbonkopia av sig själva? Ja, det är väl antagligen det som hade hänt av gammal vana. För att de, som hela samhället är fast i samma mönster. Mönstret som gör att du är självklar, för att det är du vita heterosexuella cisman som är normen. Mönstret som gör att kvinnor, invandrare, HBTQ-personer, personer med normbrytande funktion och alla andra som inte hör till normen förbises.

Det är nu du måste inse att jag inte tar din plats. Jag har minst lika mycket rätt till den platsen som du. Jag har kämpat i en livslång uppförsbacke. Jag har gång på gång bevisat att jag kan det här. När jag får den här platsen är det inte för att jag är kvinna,  inte för att jag inte anses vara ”riktig svensk”. Det är trots allt det här. Och nu måste du flytta på dig. För att jag är den som är mest kompetent. Den här gången ska ingen förbise mig.

*Johannes, om du ser det här – tack. Av hela mitt hjärta. Du minns säkert inte ens det här, men det gör jag med värme och tacksamhet för att du lämnade över ordet till mig och samtidigt tydligt markerade att det där beteendet inte är okej.

 

Årets pressrum igen!

Nu har jag för andra året i rad det bästa pressrummet enligt Mynewsdesks kundtävling Årets Pressrum! Och det här året med en väldigt smickrande motivering:

Med ett aktivt kommunikationsarbete, både gällande frekventa uppdateringar och nyttjande av pressrummets många funktioner har denna kommun blivit en förebild för offentliga verksamheters digitala kommunikation.

Jag har för första gången fått citera mig själv och har nu en ännu större respekt för kollegorna som skriver sina citat, eller än mer ställer sig inför en kamera och berättar om sina tankar. Det var inte det lättaste att slänga ihop några meningar när man helst bara vill skrika ”YEEEEEESSS!!!” och göra Kenneth Anderssons målgest från VM- 94. (Vilket var ungefär det jag gjorde på prisutdelningen.) Så här blev citatet, när jag hade redigerat bort bröl och segerdanser:

Vi är väldigt glada över att ha vunnit priset för andra året i rad, det är ett kvitto på att det lönar sig att arbeta långsiktigt och strategiskt. Det är riktigt kul att vi kan vara en förebild för andra kommuner och organisationer inom offentlig sektor, säger Järfälla kommuns pressekreterare Vian Tahir.

Här kan du läsa nyheten i vårt pressrum.

Mynewsdesk har dessutom en Hall of Fame där vi är med från start och förhoppningsvis många fler år framöver.

Digital KOMMUNikation och pr

I oktober höll jag ett seminarium på Mynewsdesk om hur vi på Järfälla kommun jobbar med digital kommunikation och pr. Eftersom seminariet filmades går det att se i efterhand.

I videoklippen berättar jag hur vårt arbete har sett ut och hur vi har lyckats öka vårt mediegenomslag. Jag pratar även om hur man kan lyfta fram medarbetare för att sätta ett ansikte på kommunen och vilka fördelar det finns med att vara mer personlig. Sedan avslöjar jag vårt nästa steg i arbetet med vår digitala kommunikation – att låta Järfällaborna visa sin bild av kommunen.

Typiskt nog hade jag en prasslande tröja på mig (vet nu bättre till nästa gång) så vi fick bryta mitt i för att försöka rätta till det och videoupptagningen är därför uppdelad i två delar.

Digital kommunikation och pr – del 1

Digital kommunikation och pr – del 2

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Vian Tahir

Tema av Anders NorenUpp ↑