Jo. Du måste faktiskt flytta på dig.

Den här diskussionen om att en privilegierad person ska stå tillbaka och låta en annan lika kompetent person från en minoritet ta platser i styrelser, på chefspositioner, i utbildningar, i yrkeskårer – den dyker upp titt som tätt och är alltid lika provocerande. Det slutar alltid på individnivån: jag, jag, JAG!

”Varför ska jag stå tillbaka för en kvinna när jag minsann har kämpat lika hårt? Jag har minsann inte märkt av några fördelar bara för att jag är vit.”

Här är mitt eget och högst personliga svar en gång för alla. På individnivå, från mitt eget perspektiv. Till alla män. Till alla ”pursvenskar”.

Du har inte kämpat lika hårt. Du har inte per automatik ansetts som sämre. Du har inte ens behövt reflektera över faktumet att någonting som du inte har någon möjlighet att påverka kan vara anledningen till att du inte blir kallad på intervju, att du får lägre lön, att du inte tas på allvar. Du har aldrig övervägt att byta efternamn. När du ryter ifrån så ryter du ifrån. När jag ryter ifrån har jag antagligen PMS.  När du skriver fel så skriver du fel. När jag skriver fel är det inte så konstigt ”med tanke på att… (att jag är invandrare, det där som ingen riktigt vågar säga rakt ut)”. Allt bra du gör det får du beröm för. Allt bra jag gör är imponerande ”med tanke på att…”. Du är aldrig en normbrytare. Du är bara dig själv. Din egna individ. Vi må göra exakt lika bra ifrån oss i skolan eller på jobbet, men det är inte du som har gjort det i en uppförsbacke. Det är jag.

Vi var lika flitiga i grundskolan – det var bara det att jag sattes bredvid den där stökiga killen för att jag som tjej skulle kunna lugna honom. Han som hela tiden pratade, tog mitt sudd och höll på och störde mig. Det var kämpigt att behöva hålla reda på honom och samtidigt hänga med på lektionerna.

Visades du upp som ett gott exempel på integration? Undrade du varför vuxna tyckte det var så häpnadsväckande att just du var bäst i klassen på svenska? Inte? Nähe.

Vi har lika höga gymnasiepoäng – mina hade nog varit högre om inte för den där läraren i Svenska A som konstaterade att ”såna som jag” aldrig kan bli lika bra på svenska som ”svenska” elever.

Har du fått höra att du på grund av var du är född per automatik är sämre i ett ämne? Antog någon att du skulle vara sämre på matte på grund av ditt kön? Inte? Nähe.

Vi gick samma högskoleutbildning – men jäklar vad jag hade ont i armen efter alla de där föreläsningarna när jag fick vänta på att du, den andra killen och tredje fick prata innan föreläsaren noterade att jag hade haft handen uppe.

Som den där gången då Johannes* fick ordet, pekade på mig och sa nåt i stil med ”Jag tror det har varit Vians tur att prata sedan tio minuter tillbaka”. Har du någonsin behövt slita för att få ordet? Har du någonsin känt hur en föreläsares blick bara sveper förbi dig? Inte? Nähe.

Vi skickade ut lika välskrivna ansökningar – vi ringde till och med för att presentera oss. Du för att du skulle göra ett bra intryck, jag för att bevisa att jag pratar flytande svenska.

Undrar du någon gång hur många av dina ansökningar som automatiskt hamnat i nejhögen utan att läsas på grund av ditt namn? Inte? Nähe.

Vi gjorde lika bra ifrån oss på intervjun – vi lyckades lyfta fram våra starka sidor, berätta vad vi kunde och visa vilken tillgång vi skulle vara.

Frågade de om din civilstatus, om sambo och sånt där? Kände du dig att du behövde säga att du inte känner dig alls redo för barn? De frågade väl dig också hur det kom sig att du ville jobba med kommunikation ”med tanke på”? Eller hur det kommer sig att du är så bra på att skriva ”med tanke på”? Inte? Nähe.

Vi fick bra jobb – du med något högre ingångslön än mig och lite mer ansvar, men det var säkert för att du förhandlade bättre. Nu är det upp till bevis. Vi visar framfötterna. Vi säger vad vi tycker. Vi tar på oss utmaningar. Vi är raka på sak. Vi visar vad vi kan.

Kommer du in i ett rum och möts med skeptiska blickar? Blir din kompetens ständigt ifrågasatt? Har du någon gång fått höra förminskande kommentarer som ”lilla gubben”? Tycker folk att du är en ”bitch” när du säger nej till dåliga idéer? Har du någonsin fått höra ”lugna ner dig” för att du sätter ned foten? Inte? Nähe.

Vi visar vad vi går för – du genom att göra ett bra jobb. Jag genom att alltid göra ett ännu bättre jobb. Jag kan inte vara lika bra som du, inte när du är man och vit. Alldeles för många inbyggda omedvetna fördomar och strukturer gör att du kommer uppfattas som bättre än jag, om jag bara gör ett precis lika bra jobb som dig. Därför anstränger jag mig till det yttersta för att bevisa att jag är bäst.

Får du alltid boka konferensrum, ordna med kaffe och skriva mötesanteckningar? Har någon antagit att du pratar språk du inte kan? Att du är expert på någon religion? Inte? Nähe.

Så, till hundramiljonerfrågan: ”Varför ska jag stå tillbaka för en kvinna när jag minsann har kämpat lika hårt? Jag har minsann inte märkt av några fördelar bara för att jag är vit.”

Vet du varför du inte har märkt av något av allt det här? För att det är du som är normen. Det är helt naturligt för dig att bli behandlad bättre. Det är normalläget i samhället. Det är klart att du inte märker det. Det är det normbrytande som märks. Jag ser orättvisorna, för att de drabbar mig.

Nu står vi där och knackar på dörren till styrelserummet. Samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens. I styrelserummet sitter nio vita gubbar. Ska de då fylla på med en tionde? En karbonkopia av sig själva? Ja, det är väl antagligen det som hade hänt av gammal vana. För att de, som hela samhället är fast i samma mönster. Mönstret som gör att du är självklar, för att det är du vita heterosexuella cisman som är normen. Mönstret som gör att kvinnor, invandrare, HBTQ-personer, personer med normbrytande funktion och alla andra som inte hör till normen förbises.

Det är nu du måste inse att jag inte tar din plats. Jag har minst lika mycket rätt till den platsen som du. Jag har kämpat i en livslång uppförsbacke. Jag har gång på gång bevisat att jag kan det här. När jag får den här platsen är det inte för att jag är kvinna,  inte för att jag inte anses vara ”riktig svensk”. Det är trots allt det här. Och nu måste du flytta på dig. För att jag är den som är mest kompetent. Den här gången ska ingen förbise mig.

*Johannes, om du ser det här – tack. Av hela mitt hjärta. Du minns säkert inte ens det här, men det gör jag med värme och tacksamhet för att du lämnade över ordet till mig och samtidigt tydligt markerade att det där beteendet inte är okej.

 

  330 comments for “Jo. Du måste faktiskt flytta på dig.

  1. 8 mars, 2013 at 2:46 e m

    WORD. Fan va bra du är.

    • Fariba Ranjbar
      11 mars, 2013 at 3:05 f m

      Det är fin text och bra formulerat. Jag upplevde en hel del av den här texten också ändå tycker jag att att ta upp bara negativa upplevelse är fel. Jag kom till Sverige som en vuxen person och därför tycker jag att på en intervio pekar dem på min svenska dem har rätt men det som tycker jag är orättvis andra gneration invandrare (våran barn som är uppvuxna eller föda i Sverige) blir drabbad på grund av att deras föräldrar är inte svenskar är fel. Jag vet att många andra generation invandrare blev drabbade ändå många fick förståndiga lärare också. Jag tycker att många gånger blir man inte drabbad på grund av att man är invan

  2. 8 mars, 2013 at 2:52 e m

    Jag hatar kommentarer som ”fy vad bra skrivet” men det är i princip det enda jag kommer på nu. Spot jävla on!!!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:11 f m

      Vad märkligt.. för jag ÄLSKAR kommentarer som ”fy vad bra skrivet” 🙂 TACK!

  3. 8 mars, 2013 at 3:01 e m

    Åh vad bra! Heja dig!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:11 f m

      Tack! Och heja DIG!

  4. 8 mars, 2013 at 3:07 e m

    Det är lätt att sympatisera med otålighet när det gäller att bekämpa orättvisor, och benägenheten att ge sig på symptom i stället för grundorsaker är helt förståelig, särskilt när det är så otydligt vilka dessa grundorsaker är, och därmed svårt att se att kampen mot dem faktiskt redan pågår, och har pågått länge: Sekularisering reducerar religiöst förtryck, och marknadsekonomin tvingar fram meritokrati framför rekrytering av det du kallar karbonkopior, och jag ser hellre verkligt jämlika processer än ”jämlika” utfall.

    • André
      8 mars, 2013 at 8:52 e m

      Du får jättegärna utveckla hur marknadsekonomin tvingar fram en meritokrati, för vad det verkar* är det mer att det selekteras på psykopata drag än på relevanta meriter.

      (* d.v.s. forskning på området:
      1. ”Any situation where you’ve a got a power structure, a hierarchy, the ability to manipulate or wield control over people, you get psychopaths doing very well.”
      http://www.smithsonianmag.com/science-nature/The-Pros-to-Being-a-Psychopath-176019901.html
      2. ”An effective charismatic leader has a high sense of self-worth, self-esteem, self-consistency, and self-efficacy, attributes which are also coincidentally characteristic of the psychopath. The failure to consider that these socially desirable traits might indicate a psychopath springs from a lack of awareness in the public that he exists.”
      http://www.swdsi.org/swdsi07/2007_proceedings/papers/71.pdf)

      • 9 mars, 2013 at 9:49 f m

        Jag menar att rekrytering som inte gynnar verksamheten är en konkurrensnackdel. Selekteringen sker alltså på makronivå, där sådana företag över tid tenderar att förändras eller krympa.
        Selektionen på mikronivå (d.v.s. den du menar) ser jag inte att det finns mycket att säga om i allmänna termer. Olika verksamheter gynnas ju av olika rekryteringskriterier, och det går tyvärr inte att utesluta att psykopatiska drag är en konkurrensfördel i en del fall. Det kan vi dock påverka genom att rösta med fötterna och inte göra affärer med företag som behandlar sin personal illa.

        • André
          9 mars, 2013 at 11:01 e m

          Ditt argument är alltså att eftersom selektionen på ”social förmåga” (ja, det är ju inte unikt psykopata drag som ger oskälig fördel, utan framför allt extroverta drag (som psykopater lätt kan emulera)) istället för meriter sker på ”mikronivå” (enskilda företag) har den inget genomslag på makronivå?
          Ett gammalt ordstäv: många bäckar små ger snabbt en stor å.
          Eller för att omformulera i termerna du nog föredrar: ett fenomen som är utbrett på mikronivå kommer ha genomslag på makronivå.
          Felrekryteringen genomsyrar hela arbetssamhället och har givit upphov till, eller varit starkt bidragande faktor vid, en övervägande del av börskrascher och multinationella företags konkurser (där de i egenskap av gigantiska dragit med sig andra företag och i vissa fall nationer i fallet): övertygande risktagare som inte har konsekvenstänkande och som fått sin position just för att de är övertygande och risktagande nog att _ibland_ få spektakulära vinster på kort sikt, inte för att de är bra på att hantera uppgiften.

          I första länken jag gav dig ges exempel på yrken där psykopata drag är direkt meriterande och bland dessa är elitsoldat inom specialistförband, samt kirurg: yrken där det är extrem press och sympati för andra eller oro för alternativen kan vara skillnaden mellan liv och död (i det ena fallet en själv och det andra fallet den en opererar på).
          Dessa yrken är dock väsensskilda från arbetsmarknaden i stort, där det är en konkurrensfördel att även bry sig om vad som kan hända härnäst (d.v.s. långsiktighetstänkande).

          Men: den fördjupade diskussionen om psykopaters överrepresentation på chefs- och mellanchefspositioner är något av ett sidospår och här var det ju ”normen” vs ”den avvikande” som avhandlades.
          Hittills har du argumenterat för att:
          a) aktivt mångfaldsarbete är att slå mot symtomen och fel (varför har du dock inte lyckats prestera belägg för)
          b) en friare marknad ger ökad meritokrati (där forskningen visar att du har fel)
          c) utslagning av rekrytering som inte gynnar verksamheten (forskningen visar än en gång rakt tvärt emot)
          d) skeenden på mikronivå har inget genomslag på makronivå (eh, ja, se de tre närmast ovanstående parenteserna)

          Ang. att ”påverka med fötterna” så är det ofta ej görbart då de största företagen tenderar att behandla sin personal och sina leverantörer på likartade sätt (finns ju inte en mobiltelefontillverkare som inte har del av tillverkningen hos Foxconn), utan för att komma tillrätta med marknadens problem krävs, tvärt emot vad du säger, regleringar – vare sig det gäller arbetstid och lön, miljöhänsyn, eller rekrytering.
          Listan kan egentligen göras avsevärt mycket längre, men jag har redan skrivit över 2800 tecken och drivit en bit off topic, så…

          • Ola L Martins
            11 mars, 2013 at 7:54 f m

            Bra text!
            Till alla som inleder med ”jag är en svensk man”:
            Vian beskriver ett strukturellt problem som kan appliceras på individnivå, men hon pratar inte om dig.
            Det är inte du som är DU i texten. Men om du anammar analysen att strukturellt förtryck drabbar på individnivå så kan du också bidra till att minska förtycket.
            Hoppas jag iallafall.
            /Vit svensk medelålders heterosexuell man (jösses…)

      • admin
        9 mars, 2013 at 11:33 f m

        Tack André för stödet och kloka inpassningar!

      • rationell
        21 juni, 2013 at 2:45 e m

        Värt att påpeka att marknadsekonomi och hierarkiska arbetsplatser inte är synonyma

        http://en.wikipedia.org/wiki/Free-market_anarchism
        http://en.wikipedia.org/wiki/Mutualism_%28economic_theory%29

        Jag lägger fram hypotesen att hierarkiska arbetsplatser är en artefakt av statskapitalismen och inte karaktäristisk för en marknadsekonomi.

    • HC
      8 mars, 2013 at 9:55 e m

      Helt rätt. Olika utfall är inte nödvändigtvis orättvist. Om du inte gjort det så föreslår jag att du läser Thomas Sowells ”Jakten på total rättvisa”. Där får du vatten på din kvarn.

      • André
        9 mars, 2013 at 11:06 e m

        Problemet som Vian tog upp var ju att det är i stort sett samma utfall hela tiden, så det där med att kasta vatten på en väderkvarn kanske kan skippas? (;

  5. 8 mars, 2013 at 3:12 e m

    Det är synd att så få bra inlägg får kommentarer nu för tiden, folk kommenterar och delar på fb och twitter bara. Men ja, som jag skrev på twitter. Tack. Det här borde inte ha varit en ögonöppnare, men det var det och jag erkänner det gärna. Fortsätt sparka stjärt så sparar jag de här raderna och plockar fram dem då och då som en påminnelse.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:13 f m

      Tack själv! Det gör mig otroligt glad att få vara din ögonöppnare! Och väldigt trevligt att få en kommentar även här 🙂

      • Klara Hanell Strand
        9 mars, 2013 at 6:44 e m

        Jävlar. Du är så otroligt kompetent Vian!

        • admin
          9 mars, 2013 at 9:14 e m

          Tack Klara! Så kul att du hittade hit!

  6. Lisa
    8 mars, 2013 at 3:14 e m

    WORD!!!!

  7. 8 mars, 2013 at 3:18 e m

    Det här kan tamigtusan vara något av det bästa jag har läst på länge! Keep up the good work!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:13 f m

      Det är tamigtusan fantastiskt att få sån här pepp! Tack!

  8. Anders Westermark
    8 mars, 2013 at 3:26 e m

    Åh så bra sagt.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:15 f m

      <3

  9. Caroline Blomberg
    8 mars, 2013 at 3:30 e m

    Tack för det här, verkligen tack. Tack för att du sätter ord på så många delar av mitt liv att jag nästan börjar gråta. Men jag vet att jag kommer att kämpa ännu mer för att mitt och andras liv ska förändras. Det här var precis vad jag behövde. Människorna som har bett mig att hålla käften ska bekämpas. Tack!

  10. 8 mars, 2013 at 4:05 e m

    Fantastiskt bra skrivet. Alla ska läsa.

  11. 8 mars, 2013 at 4:15 e m

    Fantastiskt jättebra skrivet, som verkligen förklarar.

  12. 8 mars, 2013 at 4:29 e m

    Tack!!!!!
    Så grymt bra säger jag som dessutom vuxit upp med allt det du skriver plus en tvillingbror att jämföras med! Tack!!!

  13. 8 mars, 2013 at 4:58 e m

    Fantastiskt bra skrivet….SÅ JÄDRA BRA!

  14. 8 mars, 2013 at 5:40 e m

    Tack för att du skrev det här, det behövs. <3

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:20 f m

      Tack för att di läste det. Det behövs också <3

  15. Ulrika
    8 mars, 2013 at 5:44 e m

    Tack för att du orkar – inte bara kämpa i din uppförsbacke utan också beskriva den för mig som bara har halva (om ens det) uppförsbacken att kämpa i.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:21 f m

      Tack för att du läser och tack för att du tar dig tid att kommentera och peppa mig!

  16. Mikaela
    8 mars, 2013 at 5:45 e m

    Åååh va bra skrivet! Tack, du är en förebild!!!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:21 f m

      Tack för din pepp och detta smicker!

  17. Bodil Marin
    8 mars, 2013 at 5:48 e m

    Otroligt stark text. Tack.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:22 f m

      Tack för det här. Det peppar!

  18. Ted Johansson
    8 mars, 2013 at 5:53 e m

    Bra, men oraffinerat och missriktat.

    Känner verkligen med dig här, men att bli förbannad är bara steg ett. Bra, men inte om vi slösar bort all den där rasande handlingskraften på att tillskriva skuld.

    Fortsätt att bli förbannad, men försök också tänka på effektiva sätt att omsätta det.

    • 8 mars, 2013 at 6:15 e m

      Men vad bra att du förklarar, Ted! En sån tur att en man kommer och talar om hur hon bör bete sig och vad som är fel med henne! Vian skulle säkert inte själv ha kommit på att man kanske behöver göra något mer. Utan din hjälp skulle hon säkert aldrig ha insett det. Det är ju inte som om hon hade någon egen kunskap och erfarenhet som hon kanske skulle använda helt på egen hand utan påstötningar från en snäll kille som du.

      • admin
        8 mars, 2013 at 6:37 e m

        TACK! Det var ungefär så jag kände. Som om en man tog sig friheten att tolka mina känslor och sedan tala om för mig att jag hanterar dessa känslor fel och föreslå ett mer konstruktivt sätt att bete mig.

        • 8 mars, 2013 at 6:58 e m

          Det var ett väldigt fint exempel på det jag har hört kallas ”mansplaining”. Se här lilla vän, låt mig som är man och därför vet bättre än du förklara ditt liv och dina erfarenheter för dig och tala om hur du ska göra. Det gör mig så förbannad och upprörd och trött och förtvivlad på en gång.

          • 9 mars, 2013 at 10:05 f m

            Intressant. Jag läste Teds inlägg utan att läsa namnet, och innehållet gav mig uppfattningen att det kom från en mer aktivistiskt lagd feminist (och så kan det ju faktiskt vara!), så det vore intressant om Ted ville utveckla sina synpunkter i mer konkret riktning…

          • Robin Steen
            9 mars, 2013 at 11:46 f m

            (In English – My Swedish spelling is horrible)

            I have to side with ‘otmeahij’ here. I reacted the same way to the post. I think making assumptions about ‘Ted Johansson’ because of a male-sounding first name is unfortunate.

            It is also a little ironic. I, being biologically male and caucasian and living in Sweden, am very privileged. This is true. However (without trying to mansplain anything), I also live with a number of expectations based on things I can’t change.

            ”Be a man”, ”don’t cry”, ”stop being a faggot”, ”why don’t you like football?”, ”are you wearing makeup?”. We are all put into boxes and are expected to conform to them. I realise that my box has a minibar, but I’d rather be outside it.

          • Robin Steen
            11 mars, 2013 at 8:35 f m

            Och om du tittar på majoriteten av de faktorer som du beskrivit som är begränsande för en man, som handlar om förväntningar som sätts på dig och saker som du inte förväntas göra, så har de ju faktiskt en sak gemensamt – det är saker som förknippas med kvinnor. Och eftersom i nuvarande samhälls-struktur kvinnor anses svagare, allmänt aningen sämre och något mer irrelevanta så blir allt some förknippas med det också negativt.

            Det du upplever är en svag reflektion av det som är det verkliga problemet. Om vårt samhälle slutade att se nedvärderande på attribut som traditionellt sett ‘tillhör’ kvinnor, så skulle det inte heller kritisera dessa hos män. Anledningen till att de gör det tycks onekligen vara att en man som inte helt följer det som förväntas av norm-mannen får en liten bit av sitt privilegium upphävt.

        • 8 mars, 2013 at 10:22 e m

          Men det fattar du väl? Kan inte sitta här och klaga som en bitterfitta utan du ska kämpa i det tysta…så att du sedan kan visas upp som token feminist, hon som lyckades ta sig hela vägen. Ett exempel på att man kan om man bara vill.
          För vi andra VILL ju egentligen inte, vi bloggar bara.

          Eh. Undrar om mannen som kommenterade i efterhand insåg att han betedde sig precis så som du berättade att du blir behandlad? Man kan hoppas.

          • Bate Patrickman
            8 mars, 2013 at 11:01 e m

            Jag tror att ni, Lisa, Apoidea Theorem, Vian, och eventuellt andra som höll med er, har missat något. Teds kommentar hade lika gärna kunnat vara riktad till en annan man. Det är inte så att skrev så för att du är kvinna Vian – han skrev så för att det var det han tyckte om inlägget. Sånt här händer mellan män hela tiden. Så vi är lika utsatta som ni är. ”Men varför gör ni så då?!” ja samhället formar oss till att uttrycka oss som vi gör, och samhället är inget vi valde vid födseln eller under uppväxten. Ted är ansvarsfri som alla andra kvinnor och män. Var inte arga på Ted.

      • Hank
        9 mars, 2013 at 8:59 f m

        Underbart svar Apoidea!

    • Fabian Lundgren
      8 mars, 2013 at 6:26 e m

      Jag måste säga att jag håller inte alls med dig här. Jag tycker att det är en väldigt välskriven och saklig text, bättre än mycket som skrivits på ämnet. Genomtänkt och passionerat utan att bli upprört på fel sätt.

      Kanske missförstår jag dig här men jag ser detta som ett stort steg framåt och hoppas att texten får spridning. För vad den gör är ju det första och viktigaste som måste göras, synliggörandet. Det är först när man är medveten om problematiken, medveten om vad Vian målar upp som man kan inse sin egen del i det hela och då börja agera för att göra något åt det.
      Det är först när man är medveten om sin egen skuld till problemet som man kan arbeta med den, göra något åt den, arbeta för bättring. Det är vetskapen och reflektionen som är en stor del av nyckeln till det hela.

      Det är när man känner till problemet och sin egen del som man kan inse att man själv har ett ansvar, själv faktiskt kan göra något.

    • Jennie
      8 mars, 2013 at 8:28 e m

      Oraffinerat? Missriktat? Nej, det är välskrivet och raffinerat. Blogginlägget håller en jämförande parallelldisposition hela vägen ut. Det innehåller inga ilskna ord, utan tvärtom beskriver författaren situationen och sin väg genom livet balanserat med tanke på all den motarbetning hon mött. Hon tillskriver inte någon någon skuld, men av någon anledning läser du in det. Varför?

      Att du skriver ”försök tänka på effektiva sätt att omsätta det” visar mig att du missförstått hela inlägget och du är dessutom nedlåtande. Hennes inlägg ÄR nämligen ett effektivt sätt att omsätta det. ”Fortsätta att bli förbannad”… herregud. Du kliver in som en egenutnämnd coach och säger åt henne vad hon ska göra, istället för att bemöta hennes inlägg i sak. Att du dessutom säger ”inte om vi slösar bort….”. Vi? Var är du i hennes sak? Du tar henne inte ens på allvar utan kliver in och rättar. Tycker du att du är snäll? Att du gör henne en tjänst? Testa en helt ny strategi vettja: ta henne på allvar.

      • Vian
        8 mars, 2013 at 8:38 e m

        Tack Jennie för ett ytterst välformulerat svar! Uppskattar att såna som du kliver in och hjälper mig att ta diskussionen. All kärlek till dig!

    • 22 juni, 2013 at 3:28 e m

      Vadå ”tillskriva skuld”? Jag kan inte se att Vian tillskriver någon skuld, men hon ger oss sin berättelse, fylld av berättigad – och konstruktiv – vrede. Vem är du eller jag att underkänna hennes erfarenheter? Hur skall vi få in lite empati och anständigt uppförande i skallen om vi inte tar till oss och delar varandras berättelser? Det här är Vians berättelse. Jag är tacksam att jag har fått stiga in i hennes erfarenheter, de har lärt mig någonting.

  19. Daniel
    8 mars, 2013 at 5:58 e m

    Hej Vian,

    Mycket bra skrivet om ett mycket angeläget ämne. Är det OK om jag använder din text i min undervisning (högstadieskola)?

    • admin
      8 mars, 2013 at 6:04 e m

      OJ! Jag var inte beredd på den fantastiska responsen. Du får självklart mer än gärna använda min text, det skulle jag se som en ära!

      • Carina
        9 mars, 2013 at 8:24 f m

        Jag är också lärare och vill också använda din text 🙂

        • admin
          9 mars, 2013 at 8:37 f m

          Det får du absolut göra 🙂

    • Patrick B
      8 mars, 2013 at 7:22 e m

      Detta är ett hemskt inlägg ! Du är som lärare och vuxen så klart fri att göra ”vad du vill” med din undervisning, men detta är ett synnerligen dåligt exempel på en text att ta in i klassrummet – i synnerhet om dina elever inte nått längre än högstadiet.

      Texten och argumenten bygger rakt av på de anekdoter hon berättar. Vad säger att inte någon annan med hennes bakgrund har exakt motsatta erfarenheter ? Vad säger att andra med hennes bakgrund i genomsnitt inte har det varken bättre eller sämre än t.ex. vita svenska pojkar/män ? Det finns många sätt att skriva argumenterande texter om ämnet men detta var ett dåligt sådant.

      • Fabian Lundgren
        8 mars, 2013 at 8:45 e m

        Är det inte just verkligheten man skall utgå från i sin undervisning?
        Och jo, oavsett om det bara skulle vara Vian så är hon tillräckligt med exempel på att det förekommer. Det räcker gott och väl. Och hon är långt ifrån ensam. Tyvärr.
        Hon är långt ifrån den första jag stött på som varit med om detta men den som bäst uttryckt det.

        Men oavsett andra, ett exempel är gott nog på vad som förekommer, händer det en gång så är det en gång för mycket.

      • Anders
        8 mars, 2013 at 8:55 e m

        Patrick. Det är ett fantastiskt inlägg att ta in i undervisningen. Där eleverna får identifiera argumenten och faktagranska dem, exempelvis med statistik samt se vilka falska motargument som man kan identifiera och lära sig känna igen. Då kan man exempelvis använda ditt och Ted J.s argumentationsteknik som ypperliga exempel på dåliga inlägg och exempel på härskarteknik.

        För faktagranskning så kan läraren ge några alternativa källor som eleverna kan använda, förutom att försöka leta reda på andra källor och deras relevans.

        Ja, det var riktigt bra och tankeväckande inlägg.

        • Vian
          9 mars, 2013 at 11:35 f m

          Tack Anders, för positiv feedback och ett bra svar!

      • Jocke
        9 mars, 2013 at 2:11 f m

        För det första har du Patrick ingen aning om i vilken typ av undervisning eller moment Daniel tänkt använda texten och kan därför inte avfärda användandet alls. Dessutom tycker jag att den kan fungera som exempel på en retoriskt välbyggd argumenterande text, den skulle nog också fungera mycket väl som ett tal, samt naturligtvis (och kanske framförallt) i ämnet samhällskunskap som underlag för diskussioner.

      • Leili
        20 mars, 2013 at 1:37 e m

        Men herregud, låt ungdomarna få argumentera om texten istället för att inte låta dom göra det. Då kan de få bilda och ge uttryck för sina egna uppfattningar istället för att du ska sätta käppar i hjulen för att de ska lära sig tänka själva. Om folk hade mer vana att refleketera över andra människors situation skulle vi kankse inte ens ha dessa problem i samhället som Vian beskriver.

    • Jennie
      8 mars, 2013 at 8:30 e m

      Till Patrick: Statistik. Kolla upp det.

    • Amanda
      9 mars, 2013 at 11:33 f m

      Vilken bra text och bra idé att ha med den som undervisningsmaterial! Jag önskar att jag hade haft lärare i grundskolan som låtit oss läsa sån här texter!!

  20. 8 mars, 2013 at 6:48 e m

    Amen! Tack för en ljuv läsning. Hade inte kunnat skriva det bättre själv!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:23 f m

      Tack för ditt amen och beröm! Det värmer!

  21. Maria
    8 mars, 2013 at 6:59 e m

    Så ofantligt välskrivet, så enkelt men så otroligt belysande. Jag blir alldeles rörd, ledsen, glad… ja jag vet inte, men fantastiskt bra gjort!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:23 f m

      Åh. Tack. Fantastiskt att få den responsen. <3

  22. Evelina
    8 mars, 2013 at 7:10 e m

    Du sätter ord på mångas tankar genom en välskriven text. Du beskriver en verklighet som många plågas av och som andra säger inte finns. Jag håller med dig i allt du skriver och känner igen mig. Tack för att du skriver så bra! Tack för att du får mig att känna mig mindre ensam.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:24 f m

      Tack själv, för att du med din kommentar får mig att känna mig mindre ensam! <3

  23. Kajsa
    8 mars, 2013 at 7:15 e m

    Tack!

  24. Linda Ingman
    8 mars, 2013 at 7:25 e m

    Tack för att du formulerar mina tankar och känslor på ett så bra sätt

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:24 f m

      Tack för att du läser. All positiv feedback värmer så mycket, samtidigt som det är så tråkigt att så många ska behöva känna igen sig.

  25. Daniel
    8 mars, 2013 at 7:43 e m

    Onekligen har personer utanför den gängse normen svårigheter som personer innanför normen inte har.

    Men när det blir så komplicerat så att man (jag. han. hon. den) tillhör eller bryter mot flera normer då? En andra generationens invadrartjej med akademikerföräldrar? En homosexuell småstadskille med ett stort socialt nätverk? En etnisk svensk ung man med ensamstående förälder från miljonområde? Var går gränsen för när en person är så priviligerad att denna förväntas ta ett steg tillbaks? Ska vi basera det på kön? Förmodligen. Klass? Rimligen. Sexualitet? Jo. Fysiska handikapp? Absolut. Utbildning? Nja. Lässvårigheter? Uppväxtområde? Kulturell begåvning? Etnicitet?

    Glad åttonde mars för övrigt.

    • Jessica
      8 mars, 2013 at 8:20 e m

      Om vi utgår ifrån att alla blivit diskriminerade vid något tillfälle i livet så är problemet att folk inte kommer ihåg det och kan sätta sig in i det igen när de ser någon annan bli diskriminerad. Precis som det verkar vara väldigt svårt att förstå att den som står och väntar på bussen med dig/köar på Ica/ passerar dig på gatan är precis lika mycket människa med samma mängd tankar, värde och känslor.

      • Daniel
        8 mars, 2013 at 8:52 e m

        …och därför bör vi undvika att kategorisera människor enligt förenklade förtryckt/främjad-kategorier som kön, sexualitet och klass?

        • Tobias Olofsson
          8 mars, 2013 at 10:40 e m

          Så länge kategorier så som kön, klass, sexualitet och etnicitet har en inverkan på vilken position i samhällsstrukturen varje enskild individ tilldelas bör vi väl snarare prata mer om dem snarare än att undvika dem? Samhället är stratifierat. Med detta menas att individer hamnar på olika positioner i samhällsstrukturen beroende på grupptillhörighet. Det är ett etablerat faktum att kvinnor, för att ta ett exempel, i många avseenden är sämre placerade än män. Det är även etablerat att etniskt ursprung leder till att somliga (vita) ånjuter en bättre position än andra (icke-vita). Slutligen är det även etablerat att alla dessa stratifierande egenskaper samverkar och på så vis skapar ett mångfacetterat underläge för somliga samtidigt som andra haft turen att istället kunna njuta av ett mångfacetterat överläge.

          Samhällets struktur och det sätt på vilket denna struktur strukturerar människor, deras möjligheter och frihet att själva välja arbete, utbildning, livsstil och liknande är en viktig faktor. Samtidigt bör vi inte glömma bort de individuella erfarenheterna utav hur det är att leva som situerad människa. Rasism, sexism, homofobi och klassfaktorer spelar stor roll på individ-nivå, men det är även dessa som reproducerar strukturerna på samhällsnivå, vilka i sin tur reproducerar rasismen, sexismen, homofobin och klassfaktorerna.

          Med andra ord är att undvika kategorier blott att söka undvika att förstå hur samhället är strukturerat och hur det strukturerar livschanser beroende på kategoritillhörighet.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:29 f m

      Åh! Det där påminner mig om när jag försökte göra någon slags ritning över det här. Vilket visade sig vara stört omöjligt!

      Det viktiga är att se och försöka få bort strukturen som gör att det finns en tydlig norm, vilket det tyvärr fortfarande gör. Sedan tror jag vi får se från fall till fall. Och framför allt se sin egen roll i det hela och reflektera över den. Jag vet att det finns tillfällen då jag blir den som är maktbärare, då gäller det att inte exkludera, diskriminera, förminska, exotisera den som då blir ”den andra”.

  26. Sofia
    8 mars, 2013 at 7:43 e m

    You go girl!

    Jag önskar jag hade samma driv som du, men jag lät mig stympas och orkar inte längre ta striden.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:31 f m

      Vi blir alla trötta ibland. Jag har varit det i flera år, men nu fått kraft via fantastiska kämpar i min omgivning som tar stora strider för andras rättigheter varje dag. Men alla gör vi det vi kan. Att bara tycka att någonting inte är okej och visa det på sitt sätt kan faktiskt räcka ibland. Så ta din egen strid, det räcker långt!

  27. Patricia Betesman
    8 mars, 2013 at 7:59 e m

    ”Nu står vi där och knackar på dörren till styrelserummet. Samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens.”

    Du söker ett styrelsejobb alltså ? Hur många kandidater kan det vara ? Hur sannolikt tror du det i praktiken är att du och någon av de andra kandidaterna har ”samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens”?

    Sen kommer intervjuerna och (de numeriskt mätbara) testerna. Förhoppningsvis är firman seriös och testar dig och andra kandidater genom diverse tester med mätbara resultat (tänk typ högskoleprovet) – något väldigt många företag börjat göra. Förhoppningsvis testas din och övriga kandidaters kunskap och kompetens på andra mätbara sätt under intervjuprocessen (exempelvis ges kandidaterna fyra fem problem som skall lösas under intervjun medan intervjuaren analyserar deras tankeprocess – poäng tilldelas objektivt för senare jämförelse). Förhoppningsvis tas siffran genomsnittsBETYG från högskola/universitet hänsyn till i urvalsprocessen.

    Om du fortfarande är (numeriskt) oskiljbar från någon av de andra kandidaterna (du kan börja fundera på hur sannolikt det är), så finns resterande delar av intervjuerna där (personlig del etc). Om du då kan berätta om din fantastiska resa motströms så är det säkerligen en, nästan orättvist, bra story. Men sen får det räcka med fördelar.

    Att svenska (t.ex. industri-) företag har en skev fördelning mellan män och kvinnor i höga chefspositioner idag beror på att när cheferna i fråga var unga så var könsfördelningen bland studenter inom, för deras nuvarande position, relevanta utbildningar lika skev. En fördelning på 50/50 idag hade varit väldigt oroväckande eftersom urvalsgruppen inte har den fördelningen. I framtiden kommer givetvis detta förändras eftersom fördelningen bland studenter, och därmed framtida höga chefer, är mer jämn.

    Du underskattar hur väl personers förmågor kan testas (gentemot varandra) i en seriös sållningsprocess. Intervjuer idag och i framtiden handlar inte om att vara trevlig och se glad ut – de handlar om att sätta din hjärna och personlighet på prov som aldrig förr. Vi får se vem denna rättvisa är till ”gagn” för ?

    • Emma
      8 mars, 2013 at 8:50 e m

      Tittar man på alla aktiebolag i Sverige är 88 procent av alla styrelseordföranden män, enligt SCB:s senaste lathand om jämställdhet. Skulle gärna vilja se vilken statistik du lutar dig mot när du tvärsäkert slår fast att den enda anledningen till detta är chefernas höga ålder och få kvinnor att välja på?

      Att du kallar dig ett namn som inte existerar i folkbokföringen får mig för övrigt att undra om inte du också i själva verket är en man, men det kan ju vara konspirationsteorier från min sida.

      • admin
        8 mars, 2013 at 8:53 e m

        Tack Emma för ett riktigt väl formulerat svar!

        Och en intressant konspirationsteori 😉

        • Lisa Magnusson
          8 mars, 2013 at 10:37 e m

          Har det någon betydelse för argumentet vem det är som säger [läs: skriver] det ?

          Trodde det var ett av de stereotypiska felstegen vi försökte komma ifrån. Tydligen är ingen bättre än någon annan. Alla föds och påverkas av samhället. Tjejen/kvinnan som tackar ja till det objektifierande modelljobbet är lika fri från ansvar som killen/mannen (förslagsvis vit och medelålders) som kom på idén och erbjöd henne uppdraget – båda har utan möjlighet till undkommande påverkats/pressats/formats av samma samhälle (tjejen mot sin objektifierade stereotyp, mannen mot sin objektifierande stereotyp). Ingen kan hållas ansvarig för något i genusdebatten – alla är offer (lika så den objektifierande mannen som egentligen hade velat vara något annat, som den objektifierade kvinnan som också egentligen hade velat vara något annat).

          Finns det något vi (=alla=ansvarsfria) kan göra ? JA! Vi kan från och med nu hjälpas åt att ändra på samhället – så att de stackars männen ska slippa bli objektifierande och de stackars kvinnorna ska slippa bli objektifierade.

          (Begreppet objektifiering ovan kan för övrigt bytas ut mot godtyckligt annat begrepp från samhället (förslagsvis diskriminering))

          • Anna
            9 mars, 2013 at 12:30 f m

            Vad klok du är Lisa, håller med dig till hundra procent där!

          • Maria
            9 mars, 2013 at 12:40 e m

            Vad menar du med att alla är ansvarsfria och att alla är offer? Personligen har jag väldigt svårt att identifiera mig med den tanken. Har hela mitt liv strävat efter att ta ansvar för mitt eget liv, och själv ta ansvar för att leva det på ett sätt som får mig att må bra. Har aldrig velat se mig som ett offer eftersom jag tycker att det gör mig svag. Visst påverkas vi av saker som vi inte kan rå för och utsätts för saker som vi inte kan rå för och på det sättet kan man väl se sig som ett offer. Men personligen har jag väldigt svårt för det. Jag vill se mig själv som en psykiskt och fysiskt stark människa som kämpar och är driven och tar ansvar. Inte som ett offer under omständigheterna eller samhället. (Det är alla andras fel men aldrig mitt). Här menar jag både kvinnor och män eftersom de flesta jag känner med ”offer”mentalitet är män. (ett litet filosofiskt inlägg, inte kritik)

      • 8 mars, 2013 at 10:26 e m

        Patrick Bateman försvenskat. Inte särskilt bra namn att kalla sig den 8 mars

      • Linda
        9 mars, 2013 at 6:54 f m

        Haha ja, för inte kan väl Bate Patricksman, Patrick B och Patricia Betesman vara en och samma =)

    • M. Deason
      8 mars, 2013 at 9:25 e m

      Tester? Betyg? När man tillsätter styrelseposter? Det har jag aldrig varit med om. Förekommer sådant? I så fall skulle det nog funnits fler kvinnor i styrelserna.

      Mvh,
      Svensk vit medelålders man (sitter f.n i två bolagsstyrelser)

      • admin
        9 mars, 2013 at 11:46 f m

        Tack för att du bekräftar att det här problemet finns, utan några krusiduller eller ursäkter.

        • Inanna Melin
          9 mars, 2013 at 12:21 e m

          Men bortsett från styrelseposter och liknande, dvs de jobb som du och andra unga kvinnor/personer med utländsk bakgrund kommer att söka de närmsta 20 åren, så är väl poängen skarpt relevant.

          I synnerhet för för mer välbetalda, prestigefyllda och kvalificerade jobb där stor möjlighet till samhälls- och näringslivspåverkan finns.

          • Karin
            9 mars, 2013 at 10:33 e m

            Jag håller med dig här Inanna!

            Här är två exempel från den beryktade management consulting-branchen som jag nyligen genomgått intervjuer för:

            Boston Consulting Group:s intervjuprocess
            http://www.caseinterviewhq.com/2012/01/17/bcg-case-interview/

            McKinsey & Company:s Problem Solving Test
            http://www.mckinsey.com/careers/apply/problem_solving_test

            Det finns oerhört lite utrymme för diskriminering i de där intervjuprocesserna. Trenden är att rekrytering i allt större utsträckning går mot vad Patricia beskriver (troligtvis inte för styrelseposter dock).

            Plugga hårt och få bra betyg, engagera dig vid sidan av skolan (t ex genom att driva en blogg och medverka vid olika event) och förbered dig väl inför sållningsprocessernas olika moment, så ska det nog gå vägen (och om det inte gör det så blicka inåt och inte utåt – se vad du har att förbättra och gör sedan det) !

      • Jens
        9 mars, 2013 at 8:38 e m

        +1

        Dvs, jag har liknande erfarenheter. Inte är det standardiserade tester direkt… (dock mindre, ej börsnoterat bolag)

        Appropå det tror jag att det är väl naivt att tro att rekrytering inte sker genom att män väljer män. Vem är det annars som konstruerar ”oberoende tester”, som sätter betyg och i slutändan beslutar vem som ska tillsättas?

        Sen fattar jag inte det här snacket om att också vita män möts av fördomar. Det är väl självklart. Problemet är ju att vi (jag är vit man) är priviligerade. Om man inte tycker det har man väldigt mycket statistik att motbevisa (inte bara i Sverige). Varför är en förkrossande majoritet av alla chefer män? Varför ser inkomstklyftorna ut som de gör etc.

        Tack för övrigt för en fin post! Det känns mycket mer konstruktivt att sprida den än att sitta och håna på ”vita kränkta män”.

        • Karin
          9 mars, 2013 at 10:46 e m

          Angående citattecknen i ”oberoende tester” i din kommentar: Ta detta exempel från en av Sveriges populäraste* arbetsgivare

          http://www.mckinsey.com/careers/apply/problem_solving_test

          menar du att de testerna på något sätt gynnar en viss social grupp (nere till höger kan du själv genomföra några tränings-exempel)?

          Detta är bara ett enskilt exempel, men om du har ett motsvarande exempel från ett seriöst företag där du kan visa på att en viss social grupp gynnas så får du gärna länka.

          *http://www.svd.se/naringsliv/karriar/handelsstudenter-vill-bli-konsulter_7260723.svd

    • Karin
      8 mars, 2013 at 10:02 e m

      Du borde verkligen läsa Fokus. Där berättas om hur de stora ägarfamiljerna tillsätter styrelsemedlemmar efter släktskap, kompisskap, mentorskap, etc, det handlar ju om makt och revirstrider. Men även utan att läsa den mest seriösa svenska nyhetstidskriften borde du av ren allmänbildning känt till att sådana platser inte annonseras ut till sökande som testas.

    • 9 mars, 2013 at 3:18 e m

      Det här är vad jag hör när jag läser din kommentar:

      Jag är en bra människa. Alla jag känner är också bra människor. Bra människor är inte rasister. Alltså är ingen av oss rasistisk. Alltså är rasism väldigt ovanligt, för annars skulle jag ha sett att det finns. Och det har jag inte. Alltså finns det nästan inte. Om den fanns så skulle det innebära att jag kanske hade lite rasism i mig, eller åtminstone agerade rasistiskt ibland. Och sexistiskt. Men det är bara dåliga människor som gör så, och varken jag eller mina vänner eller chefer eller andra i min omgivning är dåliga människor. Så det finns inget problem. De där som påstår att det finns rasism och sexism, de vill bara ha någon att skylla på. För om det verkligen fanns så skulle jag ha gjort något åt det. Det har jag inte, så det finns inget problem som behöver göras något åt. Utom problemet med de som gnäller.

      • Moa
        10 mars, 2013 at 4:12 e m

        Har vederbörande inte en poäng då ?

        • 12 mars, 2013 at 5:53 f m

          Vilken poäng då? ”Om jag personligen inte har sett det så finns det inte” är inte någonting som håller att granskas i någon utsträckning alls.

    • Moa
      11 mars, 2013 at 7:01 e m

      Håller med till 100% !

    • Sara Holmgren
      9 juli, 2013 at 8:50 f m

      I vilken rekrytering får varje sökande genomgå dessa tester, utan föregående gallring av ansökningar?

  28. Jessica
    8 mars, 2013 at 8:01 e m

    Du är lysande!
    Svenska medelålders män är vad som kväver Sverige. Sådana behövs det INTE fler av på andra ställen än i lågavlönade vårdyrken.

    • Anders
      8 mars, 2013 at 9:11 e m

      ”Svenska medelålders män är vad som kväver Sverige.”

      Är väl lite onödigt kategoriskt skrivet? Ja, kön, sociala grupper, etniska bakgrund behöver balanseras i ALLA platser i vårt samhälle. Att du nämner ett område som behöver flera män är helt riktigt. Men för att få dit fler män, så behöver de som söker sig dit stöd på samma sätt som kvinnor som söker sig till mansdominerade yrken behöver stöd.
      Det behövs fler män i barnomsorgen, men då behövs fler som säger ifrån när ”argument” och ”skämt” om manliga pedofili i de yrkena nämns. Annars kommer inte någon man vilja jobba i yrket. Så om vi alla inte hjälper till, så kommer inte någon förändring att ske, vare sig för män eller kvinnor.
      Lätt att förstå att unga män tvekat att gå in i kvinnodominerade yrken när orska och intressen ifrågasätts.

      Det är ett problem som jag tycker är helt förbisett av många feminister. Feminism är bra både för män och kvinnor. Just nu tycker jag att fördelarna med feminism för män inte förs fram, bara fördelen för kvinnor. Vilket jag tror är en av orsakerna för feminismens påstådda radikalisering och ”backlash”.

      • admin
        9 mars, 2013 at 11:44 f m

        Jag håller helt med om att den här normen behöver förändras åt båda håll. Vi ska säga ifrån på skämten, vi ska inte låta sådana argument passera förbi. Vi ska vara tydliga med att yrkesval inte ska ha med kön att göra. Och att det finns fördelar med feminism för män är faktiskt en väldigt bra sak att lyfta fram, för vad biter inte bäst om inte exempel på hur någonting kan gynna en själv? 🙂

  29. Jenny
    8 mars, 2013 at 8:20 e m

    Jag ryser! FRUKTANSVÄRT bra skrivet och ni som inte fattar; då hör ni nog till den priviligerade gruppen som kallas ”vita heterosexuella män”!

    • Lena Handén
      8 mars, 2013 at 10:17 e m

      Det är skillnad på ”inte förstå” och ”inte hålla med”. Den enda kopplingen är att det senare ofta framställs som det tidigare…

  30. 8 mars, 2013 at 8:31 e m

    Sant, välskrivet och upprörande. Så här ska det inte behöva vara i Sverige 2013. Varför överlever gubbväldet och varför denna skenhelighet?

  31. 8 mars, 2013 at 8:35 e m

    Så otroligt bra formulerat!

  32. Jennie
    8 mars, 2013 at 8:38 e m

    Otroligt bra inlägg. Sammanhållet, välskrivet, med intressant inledning och bra avslut. Du knyter ihop säcken. Argumenten kommer fram i din jämförande disposition, och du har ett balanserat och intressant språk. På ett berättande sätt tar du mig genom vad du gått igenom och håller intresset levande hela vägen. Intressant innehåll och jag lär mig något nytt av det. Jag övertygas, och ser att du använder flera retoriska figurer för att förtydliga dig. Inte konstigt att du var bäst på svenska i din klass. Tack och fortsätt skriva, det här var riktigt bra. Hoppas många använder din text i undervisning.

    Hälsningar Jennie, retoriker, verksam inom näringsliv och organisationer sedan 10 år.

    • admin
      8 mars, 2013 at 8:43 e m

      Än en gång tack! All den här positiva feedbacken värmer så otroligt mycket. Tack!

  33. masja08
    8 mars, 2013 at 8:48 e m

    Har läst många kloka och bra ord idag.
    Och dina ord var de bästa.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:32 f m

      <3 Det värmer när det kommer från dig, som jag tycker är klok och bra! Tack!

  34. Fabian Lundgren
    8 mars, 2013 at 8:50 e m

    Jag är bländad. Tagen. Det är precis det här som behövs, det genomtänkta synliggörande. Väl skrivet. Smart och modigt.
    Öppnar ögon för mig och många tror jag. Sanningar som man kanske inte velat se.

    Heja dig!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:32 f m

      <3

  35. yngve
    8 mars, 2013 at 8:56 e m

    Jag är en vit svensk man, stackars dej! Världen alla orättvisor drabbar bara dej. Tur att man som vit svensk man, inte kan vara mobbad i skolor och så vidare. Tror du det så hoppas jag att ingen någonsin behöver flytta sej för din framgång.

    • admin
      8 mars, 2013 at 8:59 e m

      Nu handlar inte inlägget om att ingen svensk man drabbas av någonting dåligt någonsin i sitt liv. Utan det enkla faktumet att svenska heterosexuella män faktiskt får företräde i en hel del situationer.

  36. J
    8 mars, 2013 at 8:58 e m

    Tack Vian för en viktig och högst aktuell text.

    Jag minns mitt första jobb. Där berömde labbpersonalen (utan gymnasiekompetens) mig (civilingenjör) för min goda svenska (född i Sverige men har utländskt efternamn). Under fikarasten så alla hörde. Inte på ett snällt sätt, utan för att sätta mig på plats. Ingen ung kvinnlig invandrare från Stockholm och KTH skulle minsann berätta för dem om processoptimering.

    Företaget lades ner kort efter jag sa upp mig. Kan inte säga att jag sörjer. Jag gör karriär i Stockholm istället.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:36 f m

      ÅH! Tack för din läsning och positiva feedback. Det är så tråkigt att jag känner igen det där så väl. Bra att du slapp vara kvar på den arbetsplatsen!

  37. 8 mars, 2013 at 9:09 e m

    Underbart skrivet! Den tragiska sanningen så väl beskrivet att jag finner inga ord…

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:38 f m

      Den här typen av beröm är så dubbelbottnad! Det är fint att du uppskattar det jag skriver och så jäkla tråkigt samtidigt att du känner igen dig – för jag önskar att det inte var så. Det vore ett angenämnt problem om jag var den enda som drabbades.

  38. Hasse Möller
    8 mars, 2013 at 9:29 e m

    Jag är en övre medelålders hetroman far morfar mm Och jag tycker du argumenterar lysande om ett viktigt ämne.Vi är alla individer men vissa saker som män gör och skriver kan få en att skämmas för att man är man.Håll huvudet högt och tanken klar!!!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:47 f m

      Tack för ditt stöd och beröm!

  39. Elias Wåhlund
    8 mars, 2013 at 10:13 e m

    Fantastiskt bra skrivet!
    Tack!

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:48 f m

      <3

  40. Vilhelm
    8 mars, 2013 at 10:17 e m

    Jag håller med dig i många avseenden, MEN, vi har kommit relativt långt. Det går inte på en dag, tyvärr. Kolla exempelvis Google, ett av världens största bolag:

    http://www.google.com/about/company/facts/management/#section-leadership

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:54 f m

      Ja, tack gud att vi har kommit relativt långt, men det är ju tröttsamt att det går så långsamt. Helst skulle en ju vilja knäppa med fingrarna och så var det klart! 🙂

      Bra och enkelt exempel med Google!

  41. Malin Hedberg
    8 mars, 2013 at 10:24 e m

    Bra skrivet! Och tack för att du sätter så välformulerade ord på något så viktigt.

  42. Fredrik
    8 mars, 2013 at 10:25 e m

    Män har andra fördomar mot sig; att inte vara empatisk, inte kan multitaska, är kallt beräknande, ser få lösningar, tänker med könet och på så sätt fått kämpa mot de fördomarna för att bli ledare. Så allt har två sidor.
    I skolvärlden har kvinnor stor majoritet både i ledning och som anställda, och har därför också möjlighet till stort inflytande på barn till vuxna upp till 20 års ålder och bra möjlighet att dela med sig av sunda jämlika värderingar till framtida generationer.

    • 9 mars, 2013 at 12:36 f m

      Visst du har rätt att kvinnor är dominerande inom läraryrket. Men vad händer då med löneutvecklingen och status?

      Förut var lärare ett respekterat manligt jobb men sedan när jobbet blev kvinnodominerat gick löneutvecklingen rakt nedåt och statusen sjönk rejält.

      Samtidigt förstår jag inte riktigt heller vad ditt argument med läraryrket är? Jag som kvinna och du som man ska väl få möjlighet till att få alla jobb oavsett kön, både styrelse och lärarjobb?

  43. Caroline
    8 mars, 2013 at 10:27 e m

    Fantastiskt bra skrivet! Jag tycker att din text belyser det som vi så ofta glömmer nämligen att den som är innanför normen blir blind för vad den som avviker från normen måste kämpa mot. Som kvinna är jag väl medveten om alla nackdelar det ger i förhållande till män. Men när det kommer till etnicitet blir jag (som har svenskt ursprung) hela tiden förfärad och förvånad över att höra vilka nackdelar det innebär att ha ett annat ursprung. Jag har en blind fläck när det gäller diskriminering på områden där jag tillhör normen. Och jag tror inte att jag är ensam om det. Därför behöver vi texter som din som visar hur situationer upplevs utifrån olika gruppers perspektiv. Vi behöver dela med oss mer och lyssna mer på varandra. Tack för att du skrev det här inlägget!

  44. 8 mars, 2013 at 10:27 e m

    Bra och mycket, mycket viktig text! Heja!

  45. RL
    8 mars, 2013 at 10:48 e m

    Låt oss spekulera att styrelsen i ovanstående scenario föreslår dig för jobbet istället för den vite, heterosexuelle mannen.

    Inte för att du är bättre. Inte för att du kämpat hårdare. Inte för att de tror att du är bättre i rollen. Nej, som du skriver är alla dessa saker lika. Nej, du får jobbet JUST FÖR vad du har mellan benen, och för färgen på din hy.

    Kommer du då känna att du har fått jobbet på dina meriter och dina prestationer, att du kämpat dig fram till positionen och förtjänar den? Eller kommer det kännas det som om nio vita, heterosexuella män har utsett dig (eller rent av tvingats utse dig) till en av dem just för att du är kvinna med mörkare hy än genomsnittet?

    Kommer det kännas bättre om styrelsen som utser dig består av fyra kvinnor och fem män, med varierande hudfärg och sexuell läggning i lämpliga proportioner?

    • RL
      8 mars, 2013 at 11:34 e m

      Det blev ett litet hänvisningsfel vid ”är alla dessa saker lika” — din medtävlande om posten har uppenbarligen inte kämpat lika hårt — men jag tror andemeningen framgår iallafall.

      Jag säger inte på något vis att det är RÄTT med 80% män i styrelser – jag tror bara inte på kvotering löser problematiken. Samma problem kommer dyka upp i nya förpackningar; kvinnan som blev kvoterad in i styrelsen kommer fortfarande dömas hårdare i media om något händer – för hon är ju kvinna OCH kvoterad.

    • 9 mars, 2013 at 3:38 e m

      Varför är det sämre att välja in en mörkhyad kvinna, för att man är medveten om att hon med sin bakgrund besitter en delvis annan erfarenhet och kompetens än de som redan sitter i styrelsen, än att välja in en vit man av ren slentrian, för att det är sådana man alltid har valt?

      • Maris
        9 mars, 2013 at 11:04 e m

        Men om det är så att hon besitter en ytterligare erfarenhet och kompetens, men i övrigt har ”samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens.”, ja då har hon ju inte ”samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens” eftersom hon har de där ytterligare erfarenheterna och kompetenserna. Hon är därför en starkare kandidat (i detta teoretiska scenario där de i övrigt har ”samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens”) och kommer/bör därför tilldelas posten. Det handlar alltså, enligt det du säger, INTE om att någon ska lämna plats åt någon annan med ”samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens” – det handlar om att tilldela poster efter meriter (i bredare bemärkelse) vilket ju redan var ett grundantagande (för annars hade inte förutsättningen ”[vi har] samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens” varit relevant).

        • 10 mars, 2013 at 6:47 f m

          För att detta ska funka så måste den kompetensen värderas. Det gör den inte per automatik idag.

          • Maris
            10 mars, 2013 at 12:43 e m

            Med ”per automatik” menar du baserat på hudfärg och efternamn utan vidare diskussion ?

            Det ska inte ske per automatik. Vad säger att personen i fråga (som kan vara adopterad, barn till två adopterade föräldrar, växt upp i en icke-diskriminerande omgivning etc etc) verkligen har de där kompetenserna och erfarenheterna ? Nej, men om fallet är som du beskriver så är det något personen får berätta om och använda till sin fördel i intervjuerna – något olika personer med samma bakgrund och erfarenheter kommer att lyckas olika bra med (precis som med övriga ämnen i en intervju).

            Jag tycker för övrigt att hela frågeställningen är ganska meningslös eftersom den handlar om den ofantligt sällsynta skärningspunkten då två eller flera kandidater har exakt ”samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens” (även om ”samma” byts ut mot ”likvärdig”). I övriga fall är väl slutsatsen självklar: A > B innebär att A får jobbet (där samtliga berättelser, intervjumoment, tester och övriga bedömningskriterier tagits hänsyn till)?

          • Maris
            10 mars, 2013 at 12:47 e m

            … och om så inte är fallet så är det det vi vill uppnå – inget platsgivande (förutom i de sällsynta skärningspunkterna, där lottning är det mest rättvisa – om inte företaget inser att de har goodwill att vinna på att ta personen med avvikande bakgrund) !

  46. Diana Antonia
    8 mars, 2013 at 10:50 e m

    Det bästa jag läst på länge!

  47. 8 mars, 2013 at 11:04 e m

    Jag blir stum- så bra skrivet.

  48. Oviktigt
    8 mars, 2013 at 11:10 e m

    Jag bor inte i det land jag föddes, jag pratar inte det språk jag lärde mig först, och jag har ett arbete där statistiskt sett, jag har fel kön. Fel etnicitet också men man nu ska jag inte skriva en oändlig lista.

    Enda jobbet jag förväntar mig företräde till pga t ex kön är där jag behöver använda det i jobbet och de jobben avstår jag från. Tur att jag istället slet mer med att vara en bättre kandidat till mitt jobb än andra som sökte det.

    • sak
      9 mars, 2013 at 1:24 f m

      Jag föreslår att du läser om inlägget tills du förstår vad som står.

      Hur kan det vara företräde om du är _lika_ kompetent? Och hur kan det vara rättvist att du ska behöva vara _mer_ kompetent för att bedömas som likvärdig? Försök också acceptera att det faktum att verkligeheten ser ut så (att människor som inte tillhör normen bedöms hårdare) inte är lösryckta åsikter från gnälliga feminister. Det finns flertalet undersökningar som tydligt visar att det är så.

      Jobba för jämlikhet istället för att kräva att diskriminerade grupper ska jobba hårdare och prestera bättre för att ens få möjligheten bli förbisedda när postitioner som traditionellt sett varit förbehållna priviligierade grupper.

    • admin
      9 mars, 2013 at 11:58 f m

      Det handlar inte om företräde. Det handlar om att när valet står mellan dig och den som tillhör normen så kommer valet slentrianmässigt falla på den normativa. Om vi inte belyser det här och lär oss att inte gå enligt strukturerna och det gamla invanda mönstet. Och det handlar också om att hela tiden behöva slita extra, för att motbevisa gamla fördomar.

  49. Marie
    8 mars, 2013 at 11:30 e m

    Jag saknar ord. Jag saknar ord!!!!
    Vian. Du e min idol.

    • admin
      9 mars, 2013 at 12:09 f m

      MARIE! TACK! <3

  50. 9 mars, 2013 at 12:32 f m

    Välskrivet inlägg som var intressant läsning, verkligen!
    Det väcker dock lite funderingar från min sida, självfallet kan du bara presentera historien från din sida då du har både sett och upplevt världen genom dina egna ögon.

    Vad jag reagerade på var att själva andemeningen verkar vara att bara för att man har fötts med något dinglande mellan benen så har man per automatik strosat runt som en dans på rosor genom hela livet- kanske mest för att provocera fram något, vad vet jag?

    Jag säger inte att det är varken lättare eller svårare att vara man, eller kvinna.
    Det jag säger är att det inte går att dra alla över en kam.

    Själv så har jag, trots mitt kön, inte haft det enkelt i livet.
    Mina egna problem började redan första dagen i förskolan, en dag som jag länge hade sett fram emot då jag i hela mitt liv har törstat efter kunskap och kontakten med människor.
    Jag var en helt normal grabb, som råkade välja fel vänner- jag valde vänner genom att gå på min intuition, vilka som fick mig att bli glad.
    Tyvärr var de vännerna personer som ”stack ut”, och sådana man absolut inte skulle umgås med utan snarare reta för att de var annorlunda.

    För att göra en lång historia kort så kunde jag under de kommande tio åren förvänta mig mobbning av alla dess slag, psykisk och fysisk misshandel där ingen hjälp från skolan gick att finna.
    Det var snarare tvärtom; fröknarna kunde absolut inte tänka sig att det var de fina barnen som hade börjat en konflikt, utan det var jag, som direkt skulle särbehandlas genom att sitta för mig själv vid frökens skrivbord på lektionerna och gå flera minuter tidigare och hämta mat för att jag ”inte skulle störa de andra barnen”.

    Trots mitt kön så blev saker och ting inte lättare i högstadiet, där allting tvärtom eskalerade istället vilket resulterade i att jag mådde sämre och sämre.
    Jag var duktig i skolan men det var ingenting som jag orkade bevisa då ingen egentligen brydde sig.
    Det bästa var att hålla låg profil, då lärare ändå inte såg mig som kunde svaret på alla frågor som ställdes i samtliga ämnen.
    Det gjorde inte saken bättre att jag led av stor övervikt som jag hade samlat på mig sedan jag gick in i tonåren.

    I åttonde klass så hade jag över 70% frånvaro.
    Jag stod inför ett val- antingen att plugga upp det, eller gå ett år extra på högstadiet, vilket var något jag visste att jag inte skulle klara av.

    Jag bestämde mig då för att jag skulle fixa det- när jag började nian så fick jag efter den ordinarie skoldagens slut sitta kvar efter skolan och plugga själv.
    Trots mitt kön så erbjöds ingen extrahjälp för mig som kunde sporra mig- det fanns bara jag.

    Vad hände?
    Jag fick streck i ett ämne vilket var idrott pga för hög frånvaro, resten av betygen var majoriteten MVG, VG och några enstaka G:n- detta gällde både åttans och nians kurser.

    Efter nian beslutade jag mig för att jag ville förändra mitt liv, få en nystart genom gymnasiet, så jag började försöka gå ned i vikt.
    På ett sommarlov hade jag utan hjälp och stöd gått ned ca 30-40kg, och jag fick min nystart.

    Gymnasietiden blev min räddning då jag fick ägna större delen utav min passion via mitt program, med inriktning musik.

    Jag fann kärleken hos en gammal kompis som jag helt random började ta upp kontakten med igen.
    Jag, kristen och svensk, och hon- arab och muslim.

    Att vi behövde leva ut vårt förhållande i hemlighet behöver jag knappast förklara!
    För att inte bli långrandig så gick förhållandet tillslut åt helvete, jag hamnade i en depression och jag landade åter på ruta ett- överviktig, olycklig, missad skolgång och efter ett extra år på gymnasiet- student och arbetslös en lång tid.

    Trots mitt kön så blev jag inte serverad något jobb.
    Jag åkte in och ut på olika sk ”arbetsmarknadspolitiska åtgärder” som skulle få mig att ”hitta det jag brinner för”- jag visste redan vad jag ville med livet!
    Men motivationen fanns inte där, med tanke på att jag visste att det inte var en enda jävel som brydde sig huruvida jag levde mitt liv eller vad som skedde med mig oavsett under min barndom eller inträdandet i vuxenlivet.

    Ska vi tala om jämställdhet så kan vi inte tala och tänka i ”jag och du”, ”vi och ni”-perspektiv, då det per automatik bara ökar klyftorna mellan både kön, ålder, religion, etnisk tillhörighet, sexualitet och politiska åsikter.

    För att relatera till något Bruce Lee en gång sa- under himmelen finns bara en familj.
    Familjen är vi- människorna, individerna.

    Vi kan inte alla dela samma historia, samma åsikter eller samma människosyn för vi är alla olika!
    Anledningen till att vissa är mer eller mindre lyckligt lottade kan man inte alltid skylla på de stora orättvisorna.

    Själv är jag back in business and fit for fight igen efter min egen lilla misär, då jag efter mycket om och men insåg att det faktiskt finns någon som bryr sig om hur jag har det- nämligen jag själv!

    Man ska inte förvänta sig något utav livet om man inte sätter igång att leva.
    Jag vågar påstå att vi båda känner igen den känslan, att verkligen behöva ta ansvar och kämpa för att må bra och nå de målen man har.

    Ifall någon fortfarande läser så vill jag iallafall säga att jag idag har ett riktigt bra jobb som jag verkligen trivs med- trots min långa tid som arbetslös har jag aldrig någonsin kallats till en arbetsintervju eller gått vidare i någon form av ”övervägning” för någon tjänst ute på arbetsmarknaden.

    Efter att ha återfått gnistan och hittat en tjänst som intresserade mig så skrev jag ett personligt brev, vilket gjorde att jag blev kallad till arbetsintervju.
    Till tjänsten hade över 70 personer sökt och det var 8 personer som skulle gå en tjänst.
    Det dröjde faktiskt inte så lång tid alls innan jag fick reda på att jag var önskvärd till detta jobb, vilket kändes fantastiskt!

    Arbetsteamet bestod utav som sagt åtta personer- dessa åtta var fyra män och fyra kvinnor i olika åldrar, och utav olika etniciteter.
    Tillsammans talar vi över femton språk.
    Trots mitt kön så får jag inte någon högre lön, utan vi alla ligger på samma grundlön vilket inte är så värst hög egentligen- men för mig spelar det ingen roll, för jag har världens bästa arbetskamrater och ett jobb inom ett nystartat projekt där vi tillsammans kommer att kunna hjälpa många människor, minska på segregationen i samhället och göra världen en smula bättre.

    Jag har sagt att jag är svensk- och det är jag, dock är min pappa grek, vilken bara har funnits i mitt liv vid produktionen, inte sen.
    Jag är alltså född i Sverige och uppvuxen med min helsvenska mamma och släkt.
    Kanske är jag aningen mörkare i hyn, speciellt på sommaren!

    Så sent som förra veckan hörde jag att jag hade fått komplimanger bakom min rygg efter ett möte, för att jag ”talade så bra svenska”- good riddance!

    Vi som personer har ett ansvar här i livet- och det är att ta ansvar för vårt liv och vad vi gör med det, speciellt hur vi påverkar andra människor!
    Hur vi påverkar andra människor beror på hur vi tar hand om oss själva samt hur vi ser på livet i stort.

    Då jag är mycket intresserad av det mänskliga psyket, så har jag både utav eget intresse och genom de olika ”arbetsmarknadspolitiska åtgärderna” tagit del av diverse framstående personers inställningar till livet, bland annat Kjell Enhager och Kay Pollak.

    Det mest intressanta är hur dessa tillsammans med många andra talar om den sk ”offer-rollen” som människor har lätt för att hamna i- med offer-rollen menar man att när något dåligt sker så tycker man synd om sig själv, och är noga med att gestalta detta för att man själv och andra ska förstå hur svårt man har det.

    Med detta sagt så är det inget personligt mot vare sig dig eller någon annan som läser detta, utan jag talar bara utav egen erfarenhet-
    Jag har märkt att lever man istället efter att dra nytta av de olika erfarenheterna man kan hämta av ett nederlag så är det mycket lättare att gå vidare i livet och fortsätta sträva efter sina mål!

    Min sångpedagog hade en teckning på en luffare på sin dörr med texten ”Det viktiga är inte hur du har det, utan hur man tar det”- detta är för mig en ren sanning!

    Jag tycker att det är förkastligt att människor i det moderna samhället känner sig motarbetade av diverse anledningar, det är ytterst beklagligt.

    I en perfekt värld så skulle alla kunna leva synkade.
    Men världen är inte perfekt.
    Och för mig, så är det lite vackert på något vis.

    För några dagar sedan råkade jag på en ytlig bekant som råkar vara kvinna, som hade sökt en tjänst på en verksamhet som hade ett behov utav fritidspedagoger.
    Hon var arg som ett bi för att hon inte hade blivit tilldelad tjänsten- arbetstagaren hade, enligt min bekant, ”valt efter könet”- de hade alltså anställt en man istället, med motivationen att resten av arbetslaget var kvinnor.

    Om du som läser fortfarande hänger med i min okristligt långa text så skulle jag tycka att det vore intressant att diskutera detta- huvudinlägget menar att jag och alla andra män borde flytta på oss för att ge plats åt en minst lika kompetent kvinna; även fast vi har kämpat hårt så har ”ni” (usch, vad jag verkligen hatar vi&ni) haft det svårare.

    Sett till en verksamhet som skola och fritids så är det ett faktum att kvinnor är överrepresenterade i dessa verksamheter, barn och omsorg över lag.
    Är det då rätt eller fel att ”könskvotera” in en man om det sedan tidigare inte funnits någon?

    Det farliga med att slå sig i kast med du/jag, ni/vi, offer-roll och olikhetstänk gör att man till slut ser livet precis lika inrutat som ”pursvenskarna”.
    Eller männen.

    Under mina levnadsår så har jag faktiskt aldrig stött på någon individ som har velat ha jämställdhet.
    Nej, det är sant!
    För man har alltid varit så upptagen med att peka på ”problemet”, vilket alltid har varit på ”andra sidan” av konflikten.

    Jag förväntar mig ingen fanclub i och med detta inlägg utan välkomnar lynchmobben med öppna armar!
    Men sanningen är att försöker man inte finna lösningen på en konflikt tillsammans, så kommer det aldrig finnas någon lösning.

    I Koranen går att läsa att kvinnan aldrig kommer att vara jämställd med mannen- varför?

    Jag vill göra samhället bättre, jag vill samverka till att alla människor ska kunna tolerera varandra, ha mod nog att bemöta en konflikt och tillsammans lösa den, och även slå hål på alla dessa ”läger” som finns som skapar den segregation vi har idag vad gäller kön, ålder, etnicitet, religion, politik mm.

    Anledningen till att jag är framgångsrik idag inom musikbranschen, jobbet, framstående roll i diverse förtroendeuppdrag i några av Sveriges största och växande organisationer är INTE för att jag råkar stå upp när jag kissar- det är för att jag på egen hand har valt att ta ansvar över mitt eget liv, och inte låta någon annan bestämma över vad jag kan och inte kan göra.

    När jag var knappt fyra år bestämde jag mig för att bli musiker.
    Idag har jag spelat med några av Sveriges mest älskade artister.

    Jag spräcker janten inte för att skryta, utan hoppas på att nå ut till åtminstone någon annan ute i cybervärlden med budskapet att DU kan också lyckas med dina drömmar bara du vågar tro på dig själv!

    Henry Ford sa en gång- oavsett om du tror att du misslyckas eller lyckas, så har du rätt.

    Fortsätt inspirera, provocera fram människors åsikter, sträva efter dina mål och framför allt lev livet!
    Jag önskar just dig det allra bästa!

    Vänligen
    Zelogath

    • Christer
      9 mars, 2013 at 3:47 e m

      Det här var det bästa svar jag läst utav alla här!!

    • Karin G
      11 mars, 2013 at 11:39 f m

      Zelogath:
      Av din beskrivning låter det som om ditt liv har bjudit på många uppförsbackar. Jag tror inte att någon försöker ta ifrån dig det. Jag tror inte att någon säger att alla män har det lättare än alla kvinnor.

      Jag tror att ditt liv har blivit svårare av att omgivningen har betraktat dig som bråkstake, överviktig och svår att motivera till arbete. Jag tror att Vians liv har blivit svårare av att omgivningen har betraktat henne som kvinna och invandrare.

      Det ena tar inte ut det andra. Vians liv blir inte lättare för att du också har problem. Hon blir inte mindre diskriminerad för att du blir diskriminerad på andra punkter.

      Jag anser att diskriminering bör motarbetas. Vi ska inte låta bli att motarbeta en diskriminering för att det finns andra som också är diskriminerade.

      Du har flera gånger hittat styrkan att ta dig upp för dina branta backar. Jag får intrycket av att Vian är en stark människa som kommer kämpa sig uppför sina backar. Men alla har inte den styrkan.

      Jag ser det som alla människors moraliska skyldighet att försöka jämna ut skillnaderna i förutsättningar för våra medmänniskor. Alla är priviligerade på något sätt, och det är svårt att se vilka problem andra har. Men när vi blir uppmärksammade på det bör vi försöka göra något åt det. Varje problem behöver flera olika typer av lösningar. En lösning som Vian presenterar på problemet med att det är svårare att komma in i en homogen grupp (där alla t.ex. har samma kön, etnicitet eller social bakgrund) är att en medsökande som liknar de som redan finns i gruppen lämnar platsen till någon som inte liknar dem i gruppen.

    • Bazaam
      5 juli, 2013 at 12:38 f m

      Fantastiskt bra skrivet Zelogath.
      Alla människor är lika värda, vi är en familj. Ingen, vare sig kön, hudfärg, religion eller liknande är värd mer än någon annan och ingen ska egentligen behöva flytta på sig för någon annan på grund av detta.

      Jag tror Vian är frustrerad, men att någon ska behöva flytta på sig är helt orealistiskt, för ingen är värd mindre än någon annan.

      Bara tanken att det skulle gå, så kan man även leka med tanken hur många skulle ta på sig offerhatten. ”Jag fick inte jobbet, för jag är inte invandrare och därför mindre värd”. Herre Gud, då får ju SD vatten på sin kvarn. Nej. Tänk om. Politik som bygger på förfördelning slutar illa, den saken har historien lärt oss.

    • Sara Holmgren
      9 juli, 2013 at 8:57 f m

      JAG JAG JAG JAG JAG JAG JAG
      Nu var det väl inte dig det handlade om, utan alla de som systematiskt diskrimineras pga kön, etnicitet, sexualitet, funktionshinder etc.
      Varför anser du att dIna problem förtjänar att ta mer plats?

  51. sak
    9 mars, 2013 at 1:26 f m

    Så ruskigt bra skrivet! Tack!

  52. 9 mars, 2013 at 2:36 f m

    Väl rutet!

  53. Moi
    9 mars, 2013 at 2:42 f m

    Inte ofta man hittar på nätet något så bra som denna text!
    Underbart! Tack!!

  54. Ludvig
    9 mars, 2013 at 2:47 f m

    Jag uppskattar inte att du drar alla svenska, vita samt heterosexuella män under en kam.
    Ha det bäst och fortsätt skriva!

  55. Alexander
    9 mars, 2013 at 4:52 f m

    Spot on!

  56. Rebecka
    9 mars, 2013 at 5:57 f m

    TACK!

  57. 9 mars, 2013 at 6:07 f m

    Åh, jag skrev något liknande (inte lika välformulerat som detta är jag säker på) på universitetet en gång och fick IG med motiveringen: Jämställer du att vara kvinna med att vara handikappad!? Läraren var kvinna och feminist men kunde inte se att ALLA ska ha samma möjligheter oavsett.

    Jag blir innerligt glad av din text. Den sätter fingret på glastaket och så mycket annat viktigt!

    Tack tack tack!!

  58. 9 mars, 2013 at 6:54 f m

    Tack för ett mycket bra inlägg!

  59. Annika Fries
    9 mars, 2013 at 7:32 f m

    Tack! I din text känner jag igen mig och får mig ett och annat uppvaknande. Dina viktiga ord behöver upprepas och spridas.
    Jag och min man har likvärdig utbildning och jämflrbara erfarenheter men det skiljer nästan 10 000 mellan våra löner. Ja, vi jobbar på samma företag också…
    Många gånger har jag mött motstånd just för att jag är kvinna men lika många gånger har jag känt att jag med mitt blonda hår haft andra fördelar. Jag har bara inte reflekterat över att det på samma gång blir motstånd för en annan människa.

    Stort tack för din text! Den kommer att förändra min syn på saker i min omvärld.

  60. Jack
    9 mars, 2013 at 8:10 f m

    Bra skrivet och i sant många fall.

    Dock har det missats att skrivas om det som jag stött på så mycket i min bransch, att det helt enkelt nästan aldrig finns kvinnor att tillgå. Branschen är helt enkelt inte tillräckligt intressant för att det ska finnas fler kvinnor. Detta kan såklart bero olika saker men i just vårt fall gäller det att anpassa sig efter kundernas krav och där har vi extremt lite spelrum på att göra tjänsterna ”kvinnoattraktiva”…

    Vi ligger ändå relativt högt i branschen med uppåt 20% kvinnor.

    • admin
      9 mars, 2013 at 9:36 f m

      Det fanns faktiskt med en liten passage om det i orginaltexten, som jag sedan tog bort för att den inte skulle bli för lång.

      Det är ett problem som börjar väldigt tidigt. Att vi redan i skolan får höra vilken typ av yrken som passar eller inte passar oss just utifrån könet. Och det är ett problem som gäller för både flickor och pojkar, att en norm styr vad de ska bli när de blir stora. Det fortsätter sedan i valet av utbildning osv osv.

      Så ja, jag förstår att det i vissa branscher inte finns tillräckligt mycket kvinnor att tillgå, för de har för länge sen valt bort branschen pga en norm som säger att kvinnor inte passar som det yrket. På samma sätt som normen även gör att det finns branscher som män i stor utsträckning undviker.

      Jag tolkar det som en frustration från dig, eller i alla fall att du tycker det är synd att det inte finns fler kvinnor i er bransch. Och det att du funderat på det är i sig faktiskt en upplyftande reaktion för mig att läsa! Det ger hopp om att det kan bli bättre.

  61. 9 mars, 2013 at 8:22 f m

    så jävla bra!!! jag kämpar konstant för att alla ska ha lika värde, satt senast förra veckan med gråten i halsen och stod upp för min chef och hur hon pikar invandraren på min arbetsplats.

  62. Elisabet
    9 mars, 2013 at 8:22 f m

    Fantastisk text!!! Tusen tusen tack! Delar på Facebook för detta bör så många som möjligt reflektera kring!!

  63. Joakim.
    9 mars, 2013 at 8:24 f m

    Rätt bra text även om jag har svårt för när priviligerade personer målar upp sig själva som ”Self-Made” och att de inte har några som helst förutsättningar att utgå ifrån.

    Som högskoleutbildad kvinna i Sverige är du mer lyckosam än i princip alla andra människor i hela världen, de enda som har det något bättre är högskoleutbildade män i Sverige.

    Det är inte en mänsklig rättighet att få ett styrelsejobb, det ÄR dock en mänsklig rättighet att inte bli våldtagen, misshandlad, könsstympad etc. Så innan jag gråter blod över att du som har det extremt bra förspänt inte fått precis allt som du vill ha tänkte jag fundera lite på mer relevanta effekter av patriarkala strukturer.

    Feminism har tyvärr blivit en akademisk produkt som bara påverkar dem som har möjlighet( d.v.s förutsättningar) att ta nytta av den.

    • admin
      9 mars, 2013 at 9:01 f m

      Svenska högskoleutbildade kvinnor har det också mer förspänt än mig. I sammanhanget tycker jag att det är viktigt att poängtera att jag inte bara skriver utifrån perspektivet som kvinna, utan även en som inte anses vara svensk. Jag har för övrigt inte alltid varit högskoleutbildad och med min bakgrund var det ingen självklarhet att jag skulle gå en utbildning heller. Vilket även det tillhör problematiken.

      SJÄLVKLART finns det andra som har det långt mycket tuffare. SJÄLVKLART finns det en oerhörd mängd av ruttna effekter av patriarkala strukturer. Det här är EN text. En vinklad sådan. Som pekar på ETT problem. Ställer du ett krav på mig att ta upp alla problem som finns i världen? För det är ju orimligt och för mig omöjligt.

      Och det är så fasligt bekvämt att använda argumentet ”du har det inte så farligt, tänk på X och sluta gnälla.” Eller ”det finns faktiskt RIKTIGA problem att fokusera på”. Det är såna argument som är fåniga, förminskande och okonstruktiva. På det sättet blir det otroligt enkelt att skjuta ner alla som faktiskt vill förändra och förbättra. Så istället för att gråta blod över att du inte anser att det här är relevant, tänker jag fortsätta precis som jag gör och så får vi se vem som förändrar samhället till det bättre.

      • Joakim
        9 mars, 2013 at 9:44 f m

        Jag ställer absolut inga krav på dig att ta upp alla problem i världen, jag försöker dela med mig av varför jag, som vit man etc, ofta har svårt att ta vissa feministiska inlägg på allvar. Detta trots att jag anser mig vara feminist.

        Jag inser förstås att det här är en text om ett specifikt problem. Men när det problemet är ett problem som specifikt drabbar dig så blir det, enligt min åsikt, ingenting annat än en blogg om dig och hur dåligt det är att du inte får som du vill. Nu har jag inte läst alla dina inlägg och jag tror att du är en jättebra och fin människa. Men förstår du hur jag menar? Feminismen idag rör sig i bloggosfären, i media, hos högutbildade unga män och kvinnor som inte riktigt lider av sviterna av könsmaktsordningen. Medans de som faktiskt lider av det inte har tid att tänka på ideologi och patriarkala yttringar eftersom de är upptagna med ren och skär överlevnad i många fall, så länge det faktumet kvarstår kommer förändring inte att ske. Vad jag gör för att påverka världen är min ensak men du kan vara försäkrad om att såna aktiviteter och ställningstaganden förekommer. Det är bara det att jag inte känner något behov av att blogga om dem.

        Sen lider jag inte av vanföreställningen att jag kommer förändra världen ensam men jag tror verkligen, och det är därför jag skriver här, att det jag skriver ovan om att feminism idag är en akademisk hobby för den inbördes beundrande klubben, är precis varför den inte kommer bli något mer än så. Gräsrötter är vad som förändrar förtryckande strukturer och ska du ordna en gräsrotsrörelse måste du få med folk ur alla samhällsskikt i rörelsen.

        Min uppfattning är att det inte sker idag och att det inte egentligen finns intresse för det. Elitism om du så vill. Har jag fel så förklara gärna varför och hur så blir jag glad.

        • admin
          9 mars, 2013 at 10:47 f m

          Det är inte ett blogginlägg som handlar om mig, det är ett sätt att peka på ett problem utifrån mig som individ genom att använda mig själv som exempel. Och den stora skillnaden är den som märks tydligt i kommentarerna – igenkänningen hos andra som även upplever samma problem även om de inte är precis som mig. Jag tycker det är en otroligt stor vinst att få höra om människor som själva säger att de fått en ny insikt. Som inte har reflekterat över det här, men nu gör det. Det är minst lika viktigt som någonting annat att få folk att öppna ögonen.

          Att feminismen rör sig i bloggosfären och medierna är ju alldeles utmärkt – äntligen har vi plattformer för att göra våra röster hörda och nå en bred massa! I och med nya medier så kan en gräsrotsrörelse faktiskt handla om just sociala medier. Det finns otaliga exempel på det som blockader på flygplatser vid utvisningar som har startat som Facebookupprop, Soppköksinitiativet i flera städer i landet som spridits via Twitter och så vidare. Det är inte en akademisk hobby, bara för att vi använder oss av just de här medlen. Det finns just nu fyra miljoner svenskar på Facebook. Det är inte en elitistisk bloggosfär. Det är helt rätt plats att diskutera på. Och äntligen blir folk förbannade på saker som inte är okej. Oavsett vad vi tycker om det så har medier en stor makt idag. En fråga som får ta plats i medier får ta plats i politiken. Och i politiken kan förändringarna ske.

          Sen förs inte den här kampen bara i bloggosfären. Det är bara så enkelt att det är här du ser den. Samtidigt gör jag och många av mina vänner otroligt mycket ”där ute” till vardags. Känner du att det är din ensak vad du gör för att förändra världen känner jag inte heller något behov av att berätta för dig vad jag, eller mina vänner de handfast gör varje dag.

          Och just detta att skriva ”men jag känner inget behov av att blogga om det” är så otroligt förminskande. Det är så tröttsamt att bli nedskjuten på det sättet. Jag gör det jag kan med de medel jag har. Ett av dessa medel är sociala medier. Du säger att du inte lider av vanföreställningen att du kan förändra världen ensam, men lägger tid på att kritisera någonting jag gör för att du inte tycker det görs på rätt sätt. Om ett av mina sätt att försöka förändra folks attityd är fel sätt, så är ditt sätt som går ut på att insinuera att det jag gör är slöseri med tid ännu mer fel.

          • Joakim
            9 mars, 2013 at 11:21 f m

            Jag insinuerar inte att det du gör är slöseri med tid. Jag insinuerar, eller snarare säger rakt ut, att det är dylika blogginlägg som får folk som inte redan är feminister att bli ännu mindre feminister. Och det är väl precis de människorna man ska påverka? Jag säger att du gör är kontraproduktivt, kommentarerna nedan om att: ” Gud va bra du skriver jag håller med” är tecken på det. Hålla med har aldrig skapat framsteg utan det är diskussion med oliktänkande, förståelse för och samverkan med som skapar framsteg. Det eller total revolution vilket är rätt obehagligt.

            Hur många mansgrisar har du i din umgängeskrets? SD-röstare? Jag gissar på ett försvinnande få men det är absolut bara en gissning. Mitt tips om du vill påverka är att gå ut och prata med dessa människor, inte på en blogg eller genom att motdemonstrera utan att prata MED inte till dem.

            Demonstrationer och så vidare är jättebra, .Men vad gör de för faktiskt skillnad har en demonstration stoppat t.e.x en utvisning någon gång? Orsakade demonstrationen dagen EFTER att SD kom in i riksdagen att de inte var kvar där? Borde inte ett sådan initiativ ha gjorts annorlunda och innan det redan var försent? Bara ett exempel. Människor kallar sig queerfeminister därför att det är coolt och inne, hälften av dem har ingen aning om vad queer går ut på. Jag har studerat sådana ämnen och jag är fortfarande lite förvirrad över begreppen.

            Det är absolut inte min mening att förminska dig eller någon annan. Men enligt min högst subjektiva åsikt så är Twitter, FB och så vidare sociala medier som idag tjänar mer som ett forum för människor att uttrycka sin individualism, vilket är skitbra. Men du vet likaväl som jag att det rådande klimatet på internet är väldigt polariserat jämfört med den riktiga världen, saker sägs på nätet som aldrig skulle sägas människor emellan. Med SD-retoriken som lysande exempel. Därav blir debatten osund i dessa format. Och som exempel på det:

            Jag vill som sagt verkligen inte förringa dig eller någon annan, om du känner dig förminskad så ber jag om ursäkt. Jag försöker bara erbjuda en annan, lite mer normativ, syn på genusproblematiken. Jag är ganska övertygad om att jag, omedvetet, utövar mer könsförtryck än vad du gör. Just därför kanske du inte ska gå i försvarsställning/känna att jag angriper dig på något vis utan istället försöka förstå vad jag menar, även om jag säkert uttrycker mig oklart ibland.

  64. Johan Rönnblom
    9 mars, 2013 at 8:41 f m

    Jag håller med dig i sak, men du har fel, mycket fel. Ja, statistiskt sett så möter vita män färre hinder än kvinnor med invandrarbakgrund. Men du målar upp en bild av att vita män glider genom livet på något slags räkmacka, utan motgångar. Så är det ju inte. Vi möter samma typer av motgångar som dig – bara något färre, rent statistiskt. Och det är just det, statistiskt. Rent statistiskt så är du ju faktiskt sämre på svenska än någon som är blond. Det är fel att ta det till individnivån. För du vet, den du vänder dig till, den där bittre näthataren som röstar på SD, han kanske har kämpat ännu hårdare än dig, men mötts av ännu mer orättvis behandling. Kanske sorterades han bort för att han var fet, ful, bondlurk. Kanske råkade han säga emot chefen och ha rätt. Kanske pratade han för mycket, eller för lite, jämfört med hur det brukade vara där han hamnade. Kanske gjorde han bra saker men fick skit för det på grund av avundsjuka. Du vet inget om vilka skeptiska blickar och förminskande kommentarer han utsatts för. Du gör samma fel som rasister och sexister när du betraktar individer baserat på statistik.

    • Jonatan Forsberg
      9 mars, 2013 at 12:25 e m

      Det är du som har fel. Att väljas bort för att man pratar för mycket eller för lite eller har någon annan personlig EGENSKAP som inte passar i ett givet sammanhang är inte ett systematiskt fel, det är fel person på fel plats och förhoppningsvis kommer den personen lära sig något om livet och bli bättre nästa gång. Att diskrimineras på grund av kön, etnisk bakgrund, språk, sexuell läggning, etc., är ett systematiskt fel som är ständigt återkommande i väldigt många sammanhang. En person som utsätts för det har ingen läxa att lära, ingen möjlighet att ”komma igen” och prestera bättre inför nästa intervju. Den personen har bara ett oföränderligt faktum hos sig själv och ett pissigt faktum hos omvärlden att förhålla sig till.

  65. Noomi
    9 mars, 2013 at 8:42 f m

    Jag förstår och respekterar åsikterna i texten, och jag beklagar att skribenten har fått uppleva detta. Jag vill bara inflika att jag, ung kvinna, inte alls känner igen mig i beskrivningen. Jag tycker även att uttalandet ”du har inte kämpat lika hårt”, riktat till alla män (ja, alla), är väldigt kategoriskt och onyanserat. Hon har uppenbarligen ingen aning om vad te.x. mina bröder går igenom. Är det inte just sådan kategorisering som vi alla vill undvika?

    Avrundar med min syn på jämställdhet:
    ”De båda könen ska ha samma värde, rättigheter och skyldigheter. Detta är definitionen på jämställdhet. Jämställdhet definieras inte som 50/50-fördelning mellan könen i samhällets alla skrymslen och vrår. En sådan kan aldrig uppnås och är heller inte eftersträvansvärd”.

    Trevlig helg på er!

    • Mia
      9 mars, 2013 at 2:56 e m

      Tack för bloggposten Vian! Ger möjlighet till diskussion.

      Jag håller helt med dig, Noomi. Just detta att man skulle tro att det inte finns nackdelar med att vara vit heterosexuell man bara för att de är överrepresenterade i styrelserum.

      Jag kan känna att om jag inte blir vald till ett jobb pga av fördomar så kan det bero på att de har en väldigt dålig rekryterings process eller att företaget är skit… Är det de första skälet är det synd… Är det de andra skälet så är jag grymt tacksam över att jag inte fick jobbet.

      Jag känner också att jag hellre för en ”kamp” för att jobba med det jag vill genom att skapa mig det jobb jag vill ha. Jag menar att jag vill liksom inte leka med det där tuffa gänget som är taskiga mot varandra utan i stället med andra personer som respekterar varandra. Och nej, världen är inte helt enkel att skapa egna förutsättningar i eftersom det finns ett gäng människor som har bestämt att de ska bestämma över oss andra eftersom de har lite fler nollor när de kollar på deras banksidor. Men det är den kampen jag kämpar i det tysta, inte kampen för att stackars Nisse ska känna att han måste hoppa av jobbet på ett sunkigt företag som jag också sökt.

  66. Joakim
    9 mars, 2013 at 8:45 f m

    Ganska bra text, i alla fall rent retoriskt så är den klockren. Med reservation för att jag naturligtvis kan ha missat delar av din historia osv vill jag dock påminna dig om att du som högskoleutbildad kvinna i Sverige tillhör de allra mest lyckosamma människorna i hela världen, de enda som har det något( och då menar jag marginellt) bättre är män i samma position.

    Män såväl som kvinnor idag är väldigt måna om att måla ut sig själva som helt ”Self-made” och att de kommer från världens sämsta och mest ogenomträngliga förutsättningar när det i själva verket är så att de allra flesta har haft det väl förspänt på något vis. Jag påpekar att jag inte säger att så är fallet med dig Vian utan bara att jag TROR att så är fallet även med dig.

    Naturligtvis har du blivit diskriminerad pga både ditt kön och att du inte ser ut som normen säger att svenskar ser ut( även om jag tror och hoppas att den håller på att förändras, eller?) men jag har också blivit diskriminerad p.g.a att jag haft t.e.x tuppkam, varit man( ja jag har fått nobben till ett jobb där den enda anledningen jag kan föreställa mig är kön). Jag har även fått sitta i polisförhör för ett brott där män nästan alltid är förövare och kvinnor nästan alltid är offer, detta baserat på extremt lösa anklagelser från en person jag knappt kände. Jag har pga ekonomiska skäl och min klasstillhörighet tvingats ge upp fritidsaktiviteter som barn. De känslona har jag sparat och stoppat in i ett mörkt hörn av mitt hjärta.

    Men det är faktiskt ingen mänsklig rättighet att få ett styrelsejobb, eller något annat jobb. I en marknadsekonomisk d.v.s kapitalistisk struktur anställer en arbetsgivare precis vem hen vill. Meriter är inte allt det är även saker som personkemi etc och detta får naturligtvis olyckliga följder i form av snedrekrytering, diskriminering etc.

    Du har såvitt jag vet inte blivit utsatt för könsstympning, systematiserad våldtäkt, tvångsabortering/tvångsbarnafödande. Du har inte som barn blivit tvingad att se dina föräldrar skjutas framför dina ögon för att sen bli analt våldtagen av flertalet män. Du har haft möjligheten att skaffa dig en utbildning helt gratis och du kan, trots allt, få nästan vilket jobb du vill som du är kvalificerad för.

    Nu säger jag inte att vi ska helt skita i att skapa jämställdhet i Sverige, naturligtvis inte, men innan vi gör det tycker jag vi kan fokusera på människor som verkligen verkligen lider, för de har inte tid, kapacitet eller möjlighet att ta sig ur de kedjor som binder dem. Istället sitter vi här i vårt trygga hörn av världen och tycker synd om oss själva för att vi inte fick jobbet vi vill ha eller att den där leksaksbilen vi skulle köpa var slutsåld. Du får ursäkta om jag låter otrevlig men den perverst akademiska inriktning som feminismen i Sverige idag har gör mig lite upprörd då den i själva verket skapar en ny sorts hegemoni kvinnor emellan.

    • sak
      9 mars, 2013 at 2:04 e m

      Bara en kort fråga; om det inte är en ”mänsklig rättighet att få ett styrelsejobb” och om vi ska ”fokusera på människor som verkligen verkligen lider” innan det är relevant att försöka åtgärda samma typ av strukturell diskriminering här, innebär det att du inte skulle uppröra dig om vi helt sonika lagstiftade att enbart kvinnor får anställas till högre positioner från och med nu? Med ditt eget resonemang kan ju detta orimligen vara ett problem så länge som det finns könsstympning här i världen.

      Fördelen med att bekämpa problemet på olika fronter är dels att det är lättare att driva en fråga om man undviker hyckleri – ”alla är jämlika, men vissa är mer jämlika” är en usel grund att stå på om man faktiskt ska kunna nå riktig jämlikhet. Dels så är det rent strategiskt knappast positivt att lägga alla resurser på enstaka frågor som i grund och botten bara är ett symptom av samma strukturella problem. Vi må alla tycka att könsstympning är ett allvarligare symptom på diskriminering än att väljas bort för ett jobb till förmån för en man men båda sakerna är fortfarande symptom och om vi inte motarbetar sjukdomen i sig så kommer nya symptom bara dyka upp så snart som man fått bukt med gamla.

    • Kia Ek
      13 mars, 2013 at 11:18 e m

      Tack, Joakim. Du satte ord på mina tankar. Klockrent!

  67. Joakim
    9 mars, 2013 at 8:46 f m

    Ber om ursäkt för dubbelpostning, inte så tekniskt belevad:)

  68. Mana
    9 mars, 2013 at 8:55 f m

    Det hemska är inte att jag och många andra känner igen oss i det du skriver och att det faktiskt händer, det hemska är att samma vita manliga norm sitter tillsammans och skrattar åt ”detta gnällande” och undrar varför vi inte bara har accepterat ödet..

  69. Hank
    9 mars, 2013 at 9:08 f m

    Bra skrivet, jag sprider vidare!

  70. Lasse
    9 mars, 2013 at 9:28 f m

    Mycket bra och tänkvärd text, men jag tycker inte att vita män ska flytta pa sig. Jag tycker alla ska göra sitt bästa för att förverkliga sina drömmar och na sina livsmal. Det största ansvaret ligger inte pa dem som vill ha ett jobb eller en styrelsepost utan pa dem som rekryterar. När vi rekryterar pa mitt jobb (stor internationell organisation verksam i över 100 länder, men totalt dominerad av män fran anglosfären) krävs att listan av slutkandidater till en tjänst har kvalificerade och anställningsbara kandidater fran bada könen och har minst 3 av 5 kandidater fran det land/den region vi anställer i. Det tvingar personalavdelningar och rekryteringsfirmor som vi använder att leta och hitta talang pa ställen de normalt inte letar. I kombination med avidentifierade cv:s har vi kommit en bit längre med jämlikhet och mangfald än vad vi annars skulle gjort. Vi har förstas fortfarande laaangt kvar innan vi har en balanserad personalstyrka

  71. Klas Caesar
    9 mars, 2013 at 9:29 f m

    Bra skrivet!

    Får mig att inse saker som jag inte alltid tänker på. Ska ta detta med mig i livet!

  72. Kjell Sortering
    9 mars, 2013 at 9:38 f m

    POWERPOINT

  73. Sara
    9 mars, 2013 at 9:48 f m

    The slow one now will later be fast… PS. Angående korrekt svenska så heter det ”än jag” och inte ”än mig”.

  74. ellinor
    9 mars, 2013 at 9:56 f m

    Tack för en bra text men den pekar ut ett jätteproblem som du sedan lämnar hängande – just att det hamnar på individnivå. Som med så, så många andra problem är det där det hakar upp sig. Hans 55 tycker kanske visserligen att du har rätt i sak, men när han står där inför sitt drömjobb som har jobbat för i alla år är tveksamheten ändå förståelig. Man vet ju egentligen bara hur mycket man själv har kämpat, och Johan 47 kanske har brottats med panikångest hela livet och har nu äntligen chansen att ”visa vad han går för”. Alltså, jag fattar absolut din poäng (och förstår känslan också, jag är svensk men ung tjej på SLU – snacka om gubbigt..) men statistik översätts inte alltid så väl ner till individnivå och det är där majoriteten av våra beslut finns. Det tror jag är anledningen till att det går framåt men ack så långsamt. När man själv upplever att man ”offras” på rättvisans altare, även om det är ett fåtal gånger under ett statistiskt sett privilegierat liv, till skillnad från andra vars vardag är att väljas bort men som man inte kan relatera till på ett personligt plan (och däri ligger väl mycket av problemet också), visst kan jag förstå att diskussionen kan se ut som den gör, även om man samtidigt bara vill säga ”suck it up”.

  75. Ola P
    9 mars, 2013 at 10:04 f m

    Vian! Ett mer klockrent inlägg om detta idiottillstånd i samhället har jag aldrig sett. Bara det faktum att vissa av min sort (etnisk svensk man i sina bästa år) ens känner sig manade att bedöma din text visar att den är totalt mitt i prick. Varje indignerat och nedlåtande inlägg är en medalj till dig. Din röst berörde mig och ger hopp för mänskligheten. Tack!

    • admin
      9 mars, 2013 at 10:57 f m

      Tack Ola! Jag bär medaljerna stolt och stärks av din kommentar! 🙂

  76. Ylva
    9 mars, 2013 at 10:11 f m

    Lysande skrivet! Jag håller med på alla punkter. Övertygande och smart grepp med de parallella historierna genom livet.

  77. Fröken F
    9 mars, 2013 at 10:49 f m

    Så sant. Även inom akademin kan jag hälsa. I samhällsvetenskapliga ämnen, där man tycker vi borde kommit så oändligt mycket längre. Men jag antar att det är rimligt att bli nypt i kinderna av professorn för att man är ung tjej. Eller? Det har aldrig hänt dig? Nähe…

  78. Jonas Olsson
    9 mars, 2013 at 10:51 f m

    Tack för en bra text. Är imponerad av din tydlighet och uppriktighet. Och det är en utmärkt text att använda i undervisningen.

  79. Joakim
    9 mars, 2013 at 10:59 f m

    Jag är nog rätt golvad av din text. Du talar direkt till mig när du beskriver mannen med det svenska efternamnet som relativt friktionsfritt glider genom livet. Jag ska ta med dig din text, den var en viktig ögonöppnare för mig.

  80. Tanja
    9 mars, 2013 at 12:18 e m

    Känner så väl igen mig. Som kvinna OCH invandrare, en uppförsbacke som plötsligt blev liite mindre brant när jag gifte mig och bytte efternamn. Sorgligt.

  81. Robert Harlin
    9 mars, 2013 at 12:27 e m

    Sjukt bra text! Så enkel och träffsäker. Ska dela den på min feja.
    Ta inte åt dig av korkade kritiska kommentarer, du har helt rätt!
    Jag har varit med i några rekryteringsprocesser och valberedningsarbete för styrelser, inte så att jag har en enorm erfarenhet, men den grad av nepotism och diskriminering jag sett är fan skrämmande. Alla måste hjälas åt att bryta normen.
    Kämpa på!:)

  82. Viktor
    9 mars, 2013 at 12:33 e m

    Fantastiskt!
    Du fångade nog allt i den här texten!

  83. Tanya
    9 mars, 2013 at 12:38 e m

    Tack för din text!
    Den belyser det som många svenska medborgare upplever idag.
    Jag har själv sett detta med egna ögon då min bror kände sig tvingad att byta sitt namn till ett mer svensk-klingande sådant.
    Efter namnbytet så fick han jobb. Hans kompetens hade inte ändrats, men namnet gjorde skillnaden.
    Mina egna upplevelser påminner om dina då jag är kvinna och fet. Det ger en helt ny dimension av fördomar.
    Inte nog med att jag inte kan kontrollera mig, jag måste ju vara dum också eftersom fettet automatiskt kloggar igen min hjärnkapacitet. Dessutom är det fritt fram för främlingar att komma fram till mig, om jag råkar sitta på ett kafé och äta en bakelse eller liknande, och berätta för mig att det där ska jag ju inte äta. De ger mig råd om kalorier och näringslära mm.
    Så ja, jag känner igen mig mycket i din text.
    Din text ger mig hopp om att det är en förändring på gång. Speciellt när jag läser allas kommentarer.
    Min dröm är att vi jobbar för och får ett samhälle där vi ser en människa och inte ett kön, kroppstyp, ev diagnoser, nationalitet, hudfärg eller sexuella preferenser.
    Jag själv kommer nog inte få uppleva detta men jag önskar att min dotter får det.

    Heja Johannes som sade till och markerade så självklart!
    Heja dig som är förbannad men inte tänker ge upp!
    Heja alla som förstått att kampen måste fortsätta med varje individ och att vi måste börja med våra barn om vi ska få ett samhälle värt namnet!

    Sköt om dig och många kramar och kärlek till dig.

  84. Grulle
    9 mars, 2013 at 12:45 e m

    Bra text men jag såvida jag har uppfattat budskapet rätt så håller jag inte med om vart ansvaret för att förändring skall ske ligger. Tycker inte någon enskild individ skall ”stå tillbaka” för att släppa fram någon annan till en önskad position. Visst är det så att grundförutsättningarna för att få den där positionen är extremt orättvisa idag på grund av olika anledningar, men ansvaret för ett rättvist urval tycker jag borde ligga på den som tillsätter positionen och inte de som eftersöker den.

    • Grulle
      9 mars, 2013 at 12:51 e m

      För att förtydliga med ett exempel: Jag skulle inte se något problem med att en verksamhet väljer att kvotera in fler kvinnor och individer ifrån minioriteter till sin verksamhet, däremot skulle jag se ett problem med att uppmana de som söker positionen att avstå till förmån för dessa.

      • sak
        9 mars, 2013 at 2:28 e m

        Som jag förstod texten så handlade det inte om att någon ska låta bli att söka någonting. Det handlade om att en jämförelsevis priviligierad person inte ska dra på sig stora offerkoftan om någon jämförelsevis diskriminerad person någon gång får något som de själva hade velat ha och som de båda hade lika stora anspråk på.

        Istället vore det bra om den priviligerade personen tog till sig att det faktum att de har lika stora anspråk inte betyder att de har haft samma förutsättningar och det kan vara rättvist att låta människor som har jobbat i uppförsbacke hela livet (i förhållande till en själv) någon gång få erkännande för det.

        • admin
          9 mars, 2013 at 4:30 e m

          Tack för det välformulerade svaret! <3

      • Mike
        9 mars, 2013 at 5:49 e m

        Inkvotering är diskriminering åt andra hållet. Det är alltså inte ok att diskriminera kvinnor, men det är ok att diskriminera män? Det är ju en bra tanke… Inte.
        Det vi ska sträva mot är inte att ha fler kvinnor än män eller fler män än kvinnor på en arbetsplats. Det vi ska sträva efter är att ha rätt individ på rätt plats och att alla ska vara lika värda oavsett kön eller ”ras”.

  85. Hanna J
    9 mars, 2013 at 12:45 e m

    Oh snap! Bra skrivet. 🙂

  86. Life of Lisa
    9 mars, 2013 at 1:27 e m

    Otroligt bra och viktig text. Ville bara säga tack.

  87. Håkon
    9 mars, 2013 at 1:39 e m

    Det här stämde kanske för 50 år sedan. Nu för tiden anses män vara sämre i skolan per automatik. De blir inte kallade till jobbintervjuer p g a det är billigare att anställa andra ”grupper” – de skiter i att en individ från den gruppen kan vara bättre – eller för att det ser dåligt ut om för många kommer från den ”gruppen”.

    • Malin
      9 mars, 2013 at 2:17 e m

      Jaha, Håkan, pröva du att klä ut dig till en individ av en s.k. minoritet o sök, jobb, var ute på stan, kom in på en krog, gå in på ett ställe som domineras av de som ”du” brukar vara, så får du se. Jag är kaukasisk, dock lite mörk och kvinna. Det stämmer nu, kan jag berätta, Fråga runt lite i din omgivning och fråga dem som inte är som du så får du se!

    • Malin
      9 mars, 2013 at 2:22 e m

      Väl formulerat! Jag blir ständigt förvånad hur ofta många inte tror på att detta är dagens sanning. Har suttit så många gånger och argumenterat för att folk ska öppna ögonen och inse verkligheten och inte skyla över den. Utbildningsinstutioner är ju många gånger hårresande exempel på ställen där det tänks, inses o reflekteras för lite. Och accepteras. Man måste acceptera verkligheten som den är för att sedan sätta upp nya mål för att nå en förändring. Jag hoppas att vi en vacker dag kommer att kunna leva i ett samhälle där vi kan respektera varandra på allvar!

    • sak
      9 mars, 2013 at 2:29 e m

      Statistik som stöder detta?

  88. 9 mars, 2013 at 1:43 e m

    Jag tycker så mycket om hur du skriver, att du skriver och det du skriver om. Du behövs i mitt liv. Tack.

  89. Elin
    9 mars, 2013 at 2:10 e m

    Fy banken vad bra skrivet! Känner igen mig så jäkla väl. Med undantag för att jag är ”svensk” och inte behövt ta just den delen. Vilket jag nästan skäms över att jag är glad för.

    Jag delar på FB. Fler måste läsa! Tack!

  90. sak
    9 mars, 2013 at 2:20 e m

    Jag tror att det kan bli tydligare för dig vad problemet handlar om ifall du byter ut ordet ”minoritet” i ditt inlägg mot ”diskriminerad grupp”.

    • Mike
      9 mars, 2013 at 6:01 e m

      Nej, det blir det tyvärr inte.
      Inkvotering av alla former är äckligt och ska undvikas.
      Män ska inte ha större rättigheter än kvinnor och detsamma gäller även kvinnors rättighet över män.
      Detsamma gäller den ena ”rasens” rättighet över den andra.
      Alla ska behandlas lika oavsett kön eller ursprung.
      Man ska sätta rätt person på rätt plats, inte välja någon för att den kommer från en diskriminerad grupp.
      Det som faktiskt spelar roll är personers kompetens och vem de är som individ. Inte vilket kön eller ursprung personen har. Sen kan personen, precis som Kim säger, ha en fördel p.g.a. sitt ursprung just för att den kan ge nya infallsvinklar, men då är det fördelen man ska se på och inte på ursprunget i sig.

      • Rearden
        9 mars, 2013 at 9:18 e m

        Skrev en egen kommentar utan att läsa alla här. Tyckte det mest var axelklapp och glåpord efter ett tag. Men Kim och Mike ni två förtjänar var sin store eloge för genomtänkta och välskrivna svar. Huvudet på spiken båda två. (även om jag anställt på personkemi och inte på slant-singling)

    • Alexander Kjeldaas
      11 mars, 2013 at 8:59 e m

      Nej. Bruk grupp. All grupp-tänkande på individ-nivå är diskriminering.

      Det är definitionen på diskriminering.

      Det är tydlig att hon vill diskriminera mot ett individ bara för att han tillhör majoriteten.

  91. Erik
    9 mars, 2013 at 2:21 e m

    En riktigt välskriven text som pekar på en princip* som med lite fantasi är applicerbar på många orättvisor här i världen. Bravo!

    Min favoritkomiker gör en skön bit om det hela i detta lilla klipp: http://www.youtube.com/watch?v=TG4f9zR5yzY

    * = Att den som tillhör normen inte märker när den får förtur

  92. Olivia
    9 mars, 2013 at 2:34 e m

    TACK för den här texten. Intressant att se att det är så stor andel positiva kommentarer, vad kul! Och att väldigt många av de negativa kommentarerna är skrivna av Patrick Batesman, Bate Patricksman, Patricia Betesman och Patrick B…

  93. Erik
    9 mars, 2013 at 2:51 e m

    Du tror alltså att det aldrig någonsin har hänt att det är mannen som kämpat hårdare för att få jobb X än vad kvinnan har? Om du tror detta är du ideologiskt förblindad utan dess like. Om du inte tror detta, hur kan du inte tycka att det är orättvist om mannen i denna situation räknas bort bara p.g.a. sitt kön? För att i andra situationer, med andra individer, så är det kvinnan som har kämpat hårdare? Men varför är detta relevant? Vi har alla en rätt att bli bedömda som individer.

  94. Isa
    9 mars, 2013 at 3:36 e m

    JÄVLIGT BRA!

  95. Malin
    9 mars, 2013 at 3:37 e m

    Tack för dina fantastiska ord! Så otroligt välformulerat! Mitt i prick! Det du skriver är så jävla viktigt. Känner tyvärr igen mig… Jag hoppas att många läser den här texten.

    Ha det bäst, och återigen – tack!

  96. 9 mars, 2013 at 3:57 e m

    Här är en allmän kommentar till flera av kommentatorerna som påpekar att vita svenska män inte alltid per definition har ett jätteenkelt liv:

    Ifall texten inte handlar om dig, så handlar den inte om dig. Den handlar om de vita och/eller män som, som ”sak” säger, blir djupt upprörda över tanken på att det skulle kunna tänkas finnas några strukturer som gynnar dem. Den handlar inte om att vita och/eller män aldrig blir mobbade, aldrig blir trakasserade, aldrig blir utsatta för något jobbigt. Den handlar om att för den som är vit svensk kille och blir mobbad så kommer mobbningen aldrig att bortförklaras med ”men du är ju faktiskt neger”. Eller ”du borde inte ha en så urringad tröja”. Eller ”men killen tycker nog bara om dig”. Mobbningen kan säkert bortförklaras på andra sätt, men just de här bortförklaringarna slipper du. Du slipper också höra ”du pratar ju väldigt bra svenska” om du ser svensk ut – som om det vore något djupt förvånande att en mörkhyad människa kan prata svenska. Du slipper höra ”oj, du verkar ju verkligen kunna det här” med ett förvånat tonfall när du fixar någons dagor. Du slipper höra ”men jag vill prata med en **tekniker**” när det är du som har designat systemet kunden har problem med. Kunden skriker fortfarande åt dig, men hen utgår inte från att du inte har någon koll på tekniken.

    Det handlar alltså om att om två människor har i övrigt samma utgångspunkter så läggs ändå en extra börda på den som inte passar normen för den aktuella platsen och tiden. Du vita svenska man, din börda kan vara jättetung och jobbig, och jag förstår att det är så. Men jag vet också att om du hade varit en mörk kvinna så hade du fått ytterligare ett par stenar påslängda.

    • admin
      9 mars, 2013 at 4:26 e m

      TACK för ett ytterst välformulerat svar! EXAKT SÅ! <3

      • 9 mars, 2013 at 4:41 e m

        Tack! Och tack igen för din text. För även om jag har ett svenskt namn och utseende, och kommer från en ursvensk akademikerfamilj, så har jag mött fördomar i mitt mycket mansdominerade jobb. Och jag har vänner som drabbas av samma fördomar som du – de som inte släpps in på krogen, de som förutsätts vara städare och inte tekniker, de som får höra ”men jag menar inte dig, jag menar de där andra invandrarna”. Och jag kan dra parallellen mellan det jag får leva med och det du och de får leva med, och jag vill arbeta för att ingen av oss ska behöva leva med det.

  97. Annica
    9 mars, 2013 at 4:10 e m

    Tack Vian!
    Jag sällar mig till skaran som gärna lånar din text. I mitt fall för att användas som diskussionsunderlag i en arbetsgrupp. Ok?

    • admin
      9 mars, 2013 at 4:20 e m

      Mer än gärna Annica! Tack för beröm!

  98. Peter
    9 mars, 2013 at 4:24 e m

    Jag tänker på den aktuella dikten:
    ————————-
    Kvinnodagen

    Hela Sverige doftade offerkofta.
    En söt doft av tårar mot ull.
    Jag såg många kvinnor med lök i
    händerna som de tryckte mot ögonen.
    ————————-
    För egen del kommer jag aldrig stå tillbaka
    utan slå tillbaka för min rätt.

  99. Göran Åhman
    9 mars, 2013 at 5:19 e m

    Man skulle kunna säga så mycket, för det är så bra skrivet. Men det får bli ett kort, men innerligt Tack!

  100. Patrik Lögdqvist
    9 mars, 2013 at 5:33 e m

    Att vara norm är att ha den välsignade glömskan att man måste bevisa, oavbrutet bevisa att man duger trots att man är kvinna, ung, gay, invandrare, funktionshindrad.

    Sällan sätter någon ord på problem som vi i normen så enkelt kan slå bort med dina inledande fraser.

    Tack för att du tvingar oss ut ur glömskan och in i verkligheten

    Hatten av för dig – kompetenta och kloka medmänniska!

  101. Mike
    9 mars, 2013 at 5:42 e m

    Jag är ledsen, men jag tycker att det där är något så fruktansvärt äckligt formulerat.
    Så istället för att trycka ner kvinnor och invandrare ska vi trycka ner svenskar och män är ju det du säger.
    Jag hoppas verkligen att det inte är det du menar för då är du inte bättre än de som själva gör det.
    Jag är en pursvensk man och jag tar illa upp av det här. Inte för att du inkräktar på ”mitt territorium” utan för att du förespråkar att svenska män ska tryckas ner och ska backa för att släppa fram folk.
    Det du borde förespråka är ett köns- och ”ras”neutralt samhälle där alla är värda lika mycket.
    I texten pratar du även som att svenska män inte har några problem över huvud taget och det är också ett stort misstag.
    Åter igen, det som faktiskt räknas är var person för sig.
    Det är sånt här som jag anser är en av de största anledningarna till att t.ex. Sverigedemokraterna får så mycket stöd som de får.
    För att folk vill trycka ner svenskar och män snarare än att göra ett mångkulturellt, enat, könsneutralt samhälle.

    Så är det det du vill, uppröra folk istället för att faktiskt hitta en lösning som fungerar för alla så ska du fortsätta såhär. Men gör gärna inte det, för det förstör för oss andra. Vi som faktiskt vill ha ett könsneutralt samhälle där alla är lika värda.

  102. Fredrik Andersson
    9 mars, 2013 at 6:08 e m

    Undrar om Vian Tahir känner sympati för etniska svenska killar/män med krossad dröm om att bli polis el brandman, i vilket fall total uteslutning pga kön & ras råder (rasism definierat). Eller sympatin är modernt selektiv?

    • admin
      9 mars, 2013 at 6:15 e m

      Jag var av uppfattningen att båda de yrkeskårerna dominerades av svenska män i långt högre utsträckning än några andra yrkeskårer.

      • Fredrik Andersson
        9 mars, 2013 at 6:22 e m

        …och då är det okej med total antagningsuteslutning för denna grupp?
        Modernt selektiv som jag misstänkte.

        • admin
          9 mars, 2013 at 6:36 e m

          Jag var inte medveten om att inga svenska män fick ansöka till dessa utbildningar/arbetsplatser. Låter tämligen märkligt att jag inte hört någonting om detta.

          • Fredrik Andersson
            9 mars, 2013 at 7:18 e m

            Sorry. Minnet kan ha svikit mig vad gällde korrektheten i mitt påstående. Iaf hittar jag inte stöd för det nu. Faktum kvarstår dock att svenska killar diskrimineras både i antagning och yrkestillsättningar till förmån för mindre kvalificerade (lättgooglat). Så min frågeställningen kvarstår var empatin finns för dessa. Min huvudpoäng är, att hade vi haft en behovs- & kapacitetsanpassad invandring, så hade inte defakto rasistiska styrmedel som de du förespråkar behövts i nämnvärd utsträckning.

          • admin
            9 mars, 2013 at 9:11 e m

            Jag ser ingen anledning att diskutera när du presenterar saker som fakta, som sedan inte är underbyggda alls.

  103. LM
    9 mars, 2013 at 6:15 e m

    Tack för att du säger sannningen

  104. Gustav
    9 mars, 2013 at 6:44 e m

    Det här var banne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades.

  105. erika
    9 mars, 2013 at 6:48 e m

    Så jäkla bra skrivet! Så prick på allt det där som är så jäkla svårt att förklara ordentligt, särskilt utan att få ett ”det är precis det här jag menar, ni är ju hysteriska…” till svar. .. TACK!

  106. Victoria Cengiz
    9 mars, 2013 at 7:17 e m

    Tack för en riktigt bra artikel. Grymt skrivet. Tack!

  107. mm
    9 mars, 2013 at 7:34 e m

    jättebra!

  108. Rearden
    9 mars, 2013 at 9:11 e m

    Fantastiskt välskrivet! Tyvärr fullt av felaktigheter och ganska så mycket (enligt mig) vidriga åsikter. Självklart är det oförsvarbart att den där svenskläraren behandlade dig sämre, men det är inte värre än att gymnastikläraren behandlade mig illa för att ”Killar ska kunna spela fotboll” eller träslöjdsläarern som.. Misstänker att du förstår precis vad jag menar.
    Sen undrar jag hur du vågar säga att någon på individnivå har haft det lättare utan att ha en aning om den personens bakgrund, för du förutsätter väl inte att bara för att någon är vit, man och pursvensk så har man haft det lätt?

    Sen har vi pratet om löneskillnader, idag finns de stora löneskillnaderna inom svenskt arbetsliv inom privatanställda tjänstemän (6% enligt SCB). Det är tragiskt men har att göra just med saker så som barnafödande (en reel risk som särskilt mindre företag måste ta hänsyn till och risk står i direkt relation till avkastning. Högre risk ska ge bättre avkastning, eller omvänt – du är en större risk och får därför sämre betalt) inom resten av samhället rör det sig om max någon procentenhet (0-2%) och då finns det andra områden på jämställdhet som åtminstone jag tycker är mycket viktigare. Åt båda hållen (ex. skillnaden i straff för exakt samma brott mellan män och kvinnor – för att ta något som provocerar)

    Sen till slutpoängen- det är tyvärr inte det minsta intressant ur din roll som styrelsedeltagare hur mycket du har slitit för att ta dig dit. Du har inte rätt till ett jobb för att du har slitit hårt. Jag är ledsen men du vinner inget på att ha krigat i varje steg om du inte har de informella konkurrensfördelarna som behövs. Bastar du med rätt personer? Golfar du med killen som sitter i styrelsen för underleverantörens styrelse? Är du studiepolare med killen vars familj är stora aktieägare?

    Jag tycker det är tragiskt att du fått stå ut med problem för att du är tjej och invandrare. Efter boende utomlands vet jag hur jobbig strukturell rasism är och jag hoppas att dina framtida barn (när du känner dig redo) slipper den. Men att dra på sig offerkoftan för att du är kvinna och invandrare är inte vägen framåt. Vill du ha min styrelseplats? Var BÄTTRE än mig, visa att du har BÄTTRE kvalifikationer, att du är MER värdefull för företaget så kan vi prata. Innan dess kan du fortsätta skriva krönikor, för där har du mig slagen med råge!

    • Rearden
      9 mars, 2013 at 9:23 e m

      Läste inte alla kommentarer här innan jag skrev mitt inlägg och inser att det är fler än jag som skrivit liknande inlägg och att delar av mitt antgligen var onödigt då det redan tagits upp. Oavsett så är jag övertygad om att admin har en karriär inom journalistkåren om hon känner för att byta från styrelserummen.

  109. admin
    9 mars, 2013 at 10:25 e m

    Hej! Ett litet tips för er som vill kommentera: Fyll i din riktiga mailadress och låt bli personliga påhopp, annars publiceras inte din kommentar.

    Jag vill också passa på att tacka för allt stöd, pepp, och intressanta synpunkter!

    /Vian

  110. Mattias
    9 mars, 2013 at 11:07 e m

    Sitter med tårar i ögonen och känner i magen hur mycket du och andra diskriminerade kämpar för rättvis behandling. Tack för att du skrev det du skrev.

  111. Malin
    10 mars, 2013 at 8:33 f m

    Delar på min sida, finns inget annat alternativ. Varmt lycka till i styrelserummen framöver!

  112. Moa
    10 mars, 2013 at 8:56 f m

    Så himla bra.

  113. Viktor
    10 mars, 2013 at 9:33 f m

    Först och främst…WOW

    Du har lyckats göra ett paradigm skifte i mig och det är inte helt lätt.
    Det är väll det som är meningen när man kommunicerar saker, att få folk att tänka från ett annat perspektiv. Det är inte så ofta det händer. Tack så mycket för det.

    Med jämställdheten kommer också en hel del stora problem. Det kan inte motsägas.
    Skyhöga skilsmässonivåer och barn som får växa upp med en förälder är bara toppen av isberget. Problem som snart kommer bli väldigt påtagliga. Eftersom det verkar vara fart i dig och du har ett skickligt sätt att kommunicera på så hoppas jag att du inte bara bortser från de här problemen bara för att de verkar vara jobbiga att tänka på.

    Det är som att ha kommit långt, långt in i gruvan och hittat massa guld och att man bara fortsätter gräva eftersom man vill ha allt guld och man bortser från det faktumet att gruvan snart kommer rasa eftersom guldet blänker så fint.

    Det är väldigt viktigt att kunna steppa tillbaka och se det stora hela. Men det krävs otroliga känslomässiga muskler för att kunna göra det. Folk som kan se objektivt på verkligheten även om den är sur är folk som borde vara opinionsbildare och leda länder.

    • admin
      10 mars, 2013 at 4:54 e m

      Hej Viktor!
      Först vill jag tacka för ditt beröm. Det gläder mig att du har fått ett annat perspektiv. Det är ju precis sådant jag hade hoppats på!

      Jag tror mig förstå din tanke med varför jämställdheten skulle ha påverkat kärnfamiljen, men jag vill dubbelkolla så jag inte missförstått ditt tänkesätt:

      Ju mer jämställt ett samhälle blir, desto mer självbestämmanderätt får en kvinna, vilket i sin tur gör att hon i högre utsträckning väljer att exempelvis ta ut skilsmässa istället för att stanna i ett äktenskap hon av en eller annan anledning inte vill vara i. Detta eftersom hon inte längre upplever lika hög press från samhället att stanna i ett äktenskap mot sin egen vilja. Och det i sin tur gör att vi får fler skilsmässor och ensamstående föräldrar. För att kvinnor får göra sina egna val. Är det så du menar?

      En sån utveckling kan jag inte se något fel i. Det innebär inte att jag inte är emot kärnfamiljen i sig. Däremot är jag emot en dysfunktionell som en människa befinner sig i trots att denna inte vill det. Och jag är emot att samhällsstrukturer ska inskränka på en persons egna val.

      (Värt att poängtera är att den ökade mängden skilsmässor ofta är relaterad till att ett samhälle blir allt mer sekulariserat och att den religiösa pressen på att stanna i ett äktenskap till varje pris då blir allt mindre.)

      Jag förstår även din metafor med gruvan, men jag tror inte att jämställdhet kan rasa in när som helst. Jag tror att det är någonting som gynnar samhället på det stora hela. För det handlar inte bara om kvinnor och om diskriminering i arbetslivet. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om det, men för att förenkla och ta det kort: Jag vill se ett samhälle där ingen behöver begränsas, vara på ett visst sätt, arbeta med ett visst yrke eller ekluderas från någonting enbart på grund av sitt kön. Och även om män i det här fallet har många fler fördelar och mer makt finns det så klart en hel del begränsningar i mansrollen. Du kan gärna läsa vidare om just det och den forskning som bedrivs på det (maskulinitetsforskning): http://www.genus.se/meromgenus/forskare-berattar/Maskulinitetsforskning/

      Med vänlig hälsning, Vian

      • Viktor
        11 mars, 2013 at 2:04 f m

        Jag håller med om att kärnfamiljen håller på att dö bort och det är ju ett trist faktum men det är nya tider nu och man kan inte hålla fast vid det gamla. Men faktumet drabbar fortfarande kvinnor och barn hårdast och det tycker jag är synd. Religionen skapades ändå för att skapa ordning och reda i samhället eftersom vi började bygga städer och vi behövde någon slags ordning.

        Nu tar man bort mycket ordning och reda i samhället utan att ersätta det med något annat. Allt för individens rätt. En individ som i MÅNGA fall inte är redo för 100% ansvar. En individ som inte klarar av det ansvaret.

        Ska vi vara ärliga så funkar ju inte jämställda förhållanden nå bra. Samhället funkar bra som jämställt och jag tycker absolut att det ska vara det. Förhållanden är upp till varje individ kan man säga och jo ja visst jag håller med. Men å andra sidan så om vi vill få ett väl fungerande samhälle där alla trivs måste vi nog börja kolla på den mörka, iskalla sanningen av hur folk fungerar.

        Det låter säkert hemskt att jag säger det här men kolla t.ex på hur många av våra morfar och mormors förhållanden fungerade.

        Eller kolla på den senaste trenden med 50 shades och grey. Kvinnor trånar efter manlig dominans. Jag vet att det låter skit läskigt men ju längre vi blundar för sanningen ju fler barn, kvinnor och män råkar illa ut, det är därför jag tar upp det. OCH för att vara noga så påpekar jag att det inte handlar om att binda fast någon vid sängen, spisen eller att slå kvinnor. Det handlar om att det nya samhället blir kvinno dominerat och män får allt mindre plats i det. Det finns inga ”män” kvar.

        Du har fortfarande 50% män i samhället, men nu har dom inga fadersfigurer. Då väljer hälften av pojkarna att bli blyga, osäkra, okapabla av att säga nej osv. och den andra hälften väljer att ignorera feministiska krav och hamnar på andra sidan och blir kriminella, aggressiva, manipulativa eller sverigedemokrater.

        Detta kommer bli ett problem om du kollar 10-20 år framåt i tiden.

        Det farliga med feminismen är att den i likhet med andra rörelser förintar sina motståndare. Det finns ingen som högt vågar tala emot. Eller jo Per Ström, men han blev ju mordhotad och var tvungen att sluta. Det finns ingen dialog. Det är inte en demokratisk rörelse. Och alla och allt behöver någon som påpekar det man själv inte kan se för att man springer så fort mot målet.

        Just telling ya, it will be a problem, but I don’t have a solution to it yet. But a first step to it would be an open discussion in a grown-up, rational way. Without being made to outcasts.

        All lycka till dig <3

        • Karin G
          11 mars, 2013 at 12:33 e m

          Viktor: Jag tror att du måste backa upp dina påståenden med lite mer fakta eller utförligare argument.

          Jag vill bemöta några av dina påståenden. Du säger ”Ska vi vara ärliga så funkar ju inte jämställda förhållanden nå bra. ” Vad menar du med det? Att skilsmässorna blir fler i ett mer jämställt samhälle? Att människor som lever i ojämställda förhållanden är lyckligare?

          Jag lever i ett relativt jämställt förhållande och jag tycker att det funkar mycket bra. Vi är inte överens om allt, men jag tror att det beror på att vi är två olika personer och ingen av oss försöker dölja sina åsikter för att inte bryta den lyckliga familjenormen. Jag kan inte se att vi varken kommer skiljas eller bli olyckliga inom en överskådlig framtid.

          Min mormor och morfar levde inte i ett jämställt förhållande. De var gifta tills morfar dog, och det var han som bestämde i familjen. Mormor har någon gång sagt att hennes liv blev bättre när hon blev änka, för då fick hon för första gången bestämma över sig själv. Jag gissar att deras barn hade fått en minst lika bra uppväxt med skilda föräldrar, under förutsättning att det inte hade lett till ekonomiska problem och socialt stigma att vara ensamstående förälder.

          Detta är ju bara två exempel och inte ett statistiskt underlag, men på vilket vis menar du att ojämställda förhållanden är bättre?

          På vilket vis menar du att det inte finns några ”män” kvar? Jag känner många jämställda män. De är fortfarande män, och arbetar som allt ifrån brandmän till dramapedagoger.

          Varför skulle barn som växer upp idag inte få några fadersfigurer? Ifall vi utgår ifrån antagandet att jämställdhet leder till fler skilsmässor så måste vi väl också säga att i ett jämställt samhälle har skilda föräldrar delad vårdnad? Då får barnen lika mycket tid med sin pappa som med sin mamma.

          Vad är förresten ”den mörka, iskalla sanningen av hur folk fungerar”?

          Till sist vill jag säga att jag inte håller med dig om att ingen säger emot feminismen. Du är ju själv ett exempel på någon som säger emot. Jag har inte hört talas om någon som statistiskt har undersökt vem som får mest utrymme i samhället, de som är för feminism eller de som är emot, men om du presenterar något som tyder på att feminister har mer att säga till om, så diskuterar jag gärna problemet.

          Däremot håller jag med dig om att det finns mer att önska när det gäller dialogen mellan dem som vill ha ett mer jämställt samhälle och dem som tycker att det har gått för långt. Jag har en känsla av att många slänger ur sig åsikter utan att försöka ta till sig av andras tankar. Jag kan dock inte se på vilket sätt Vian, eller det här kommentatorsfältet, bidrar till det problemet.

          Jag önskar dig en fortsatt konstruktiv diskussion där både du och jag får nya insikter.

          • Markus
            11 mars, 2013 at 4:12 e m

            Karin: Mycket kloka insikter om jämställda förhållanden. Förmodligen är jag – uppvuxen i en typisk kärnfamilj där skilsmässor alltid betraktats som det värsta whatsoever – för inskränkt för att hålla med dig om att din mormor och morfar borde skilt sig, men jag förstår din poäng.
            Något som jag tror hör till debatten (tyckte mig uppfatta ämnet mellan raderna): feminism har en tendens att vilja förinta män till något patetiskt och obetydligt. Jag tror att det är det Viktor är inne på: det finns väldigt många starka kvinnor som kan agera förebilder, men en väldigt ”manlig man” blir inte långlivad i bloggvärlden. Därav bristen på manliga förebilder. Det kan vara så att jag använder fel begrepp här – jämställdhet = feminism? – men jag hoppas du förstår vad jag menar.

  114. arijana
    10 mars, 2013 at 10:24 f m

    Tack för detta inlägg och tack för ditt fina språk. Som kvinna, invandrare, homosexuell och akademiker känner jag igen mig till punkt och pricka. Jag vill dock ge dig en extra ryggdunk för att du orkar. För att du orkar utsätta dig för det här, och orkar förklara det självklara.
    Det som gör mig förbannad är kvasi-kunnarnas kommentarer och deras illvilja gentemot all sorts jämlikhet men så länge det finns kvinnor som accepterar deras envälde så får vi fortsätta kampen.
    Och ja – kvasikunnaren med webben som enda talarforum – det är en kamp. Och vill du kommentera det här så tar jag det gärna face to face där du vanligtvis påstår dig tycka att det är självklart att vi ska ha samma rättigheter.

  115. Anders
    10 mars, 2013 at 1:11 e m

    Hej!

    Först måste jag säga att du skriver bra och passionerat. Det är roligt att läsa.
    Mindre roligt är det att dina åsikter är fördomsfulla och det du förespråkar är ju inte jämställdhet utan omvänd diskriminering. Hade du varit man,nkallat dig @kommungubbe och skrivit motsvarande text hade du antagligen varit arbetslös idag.
    Jag tror att det du skriver är kontraproduktivt om du vill uppnå något annat än att samla ”fy fan vad bra skrivet” kommentarer av folk som redan har samma åsikter som du här.

    Ha en bra söndag!

    • admin
      10 mars, 2013 at 1:25 e m

      Det är av den simpla anledningen att om jag hade varit man och kallat mig kommungubbe så hade jag varit en del av den diskriminerande gruppen och inte den diskriminerade gruppen.

      • Anders
        10 mars, 2013 at 9:02 e m

        Just eftersom du upplever dig diskriminerad så är det märkligt att du inte argumenterar ”sluta diskriminera” utan ”jag vill också diskriminera”.

  116. Anon
    10 mars, 2013 at 1:21 e m

    Jag överväger i dagens läge fortfarande att byta efternamn.
    Det vill säga, trots att jag äntligen känner att jag kan ”erkänna” att jag inte är svensk.
    Väldigt bra skrivet, tyvärr älskar folk härskartekniker. Och fördomar.

    • admin
      10 mars, 2013 at 1:26 e m

      Tack för beröm! Det är förbannat tråkigt att du som jag ska känna att ett annat namn skulle förenkla ditt liv. Och synd att andra har svårt för att förstå vad det innebär.

  117. Joel Alfred Larsson
    10 mars, 2013 at 1:25 e m

    Vad bra skrivet, och jag tycker du gör många och relevanta observationer. Som svensk man tycker jag dock att du glömmer att stereotyper och förutfattade meningar existerar på alla nivåer i samhället. ”Du är aldrig en avvikelse. Du är bara dig själv” är därför enligt mig ett felaktigt påstående, och ett som paradoxalt nog gör dig skyldig till samma tänkande som du försöker slå dig fri från. Jag förstår att det är svårare att hävda sig som invandrare och kvinna, men det betyder inte att allt utanför den rollen är en enda stor homogen osympatisk grupp. Jag tror att det är väldigt lätt att anta en ”vi och dom” -mentalitet, och då kan det vara svårt att se och förändra egentliga problem.

  118. Nedved
    10 mars, 2013 at 1:37 e m

    Hmm håller inte med dig i dina antaganden.
    Är själv en svensk man. Blev mobbad i skolan av invandrare. Fick skylla mig själv kanske? Hoppade av gymnasiet. Försökte begå självmord. Förlorade hela min ungdom.

    • admin
      10 mars, 2013 at 1:47 e m

      Jag kan inte annat än beklaga att du fick utstå mobbing. Det är aldrig okej. Och det har jag och skulle aldrig understå mig att påstå.

      • Nedved
        10 mars, 2013 at 4:30 e m

        Du påstår att jag har blivit behandlad bättre och att jag är normen. Varför tror du att jag blev mobbad för? Fick MVG:n och det tyckte inte ett gäng med invandrarkillar om.
        >>Svensk man>> är inte normen överallt. Några fördelar har jag inte märkt av. Tvärtom får jag hela tiden höra en massa skit om att jag förtrycker en massa människor jag aldrig träffat.
        Nu när jag är på väg upp igen så ska ni dra mig ner i skiten. Låt mig vara ifred. Jag har inte gjort er någonting och tänker inte flytta på mig för er. HEJ DÅ!

  119. Björn
    10 mars, 2013 at 5:30 e m

    Välskrivet och bra! 🙂 Möjligen att jag som svensk man vill tillägga att man lätt tror att andras liv är så mycket enklare, när de flesta på den här lilla planeten ändå har det rätt tufft.

    Min bild av näringslivet är att det finns en roll att spela som leder uppåt: ”karbonkopian”, den yngre förmågan som priviligerade äldre svenska män känner igen sig själva i, och som lojalt rätar in sig i ledet och väntar på sin tur. Du har rätt i att det är orättvist att den rollen bara är tillgänglig för etniskt svenska män, men det STORA problemet är väl ändå den kulturella norm som säger att alla med inflytande i samhället måste låta sig stöpas i en och samma form?

    Till exempel skulle jag vilja påstå att unga entreprenörer i IT-sektorn (ca 20-25 år) är ordentligt diskriminerade i Sverige. Varför tror jag det? Jo för tittar man på de mest framgångsrika bolagen globalt som startats de senaste 10-20 åren så är en skrämmande stor andel grundade av personer i den kategorin (Google, Facebook, Twitter, osv), men i Sverige finns det inte på kartan (och nej, Zennström var 37 när han grundade Skype). Dessa unga (ofta män) passar inte heller in i rollen som ”karbonkopia”, har inte gjort sina ”hundår”, osv.

    Därför är jag lite orolig för en den utveckling jag tycker mig se där man försöker öppna upp nya gräddfiler brevid den etablerade, där kvinnor och invandrare ska sugas upp i styrelserummen på samma lösa grunder som karbonkopiorna. Är inte själva grundproblemet att det finns gräddfiler över huvud taget? Så känner jag i alla fall. Det borde vara lite tuffare för de män som spelar ”karbonkopia”. Om det blir det kommer det automatiskt bli lite enklare för alla andra, de som inte har förutsättningar för den rollen men också de som kan men inte vill spela den.

  120. Kenneth
    10 mars, 2013 at 5:45 e m

    Ska man be om att få se sina konkurrenters ansökningar och själv bedöma om man har samma relevanta meriter? Eller räcker det med att det är synd om dem?

  121. Maria
    10 mars, 2013 at 5:56 e m

    A winnar is you! 😀 Min inre retoriker jublar. Min inre feminist vill ut och demonstrera. ^____^

  122. P.C
    10 mars, 2013 at 6:44 e m

    (Jeg håper du skjønner norsk.)
    De som blir positivt forskjellsbehandlet vil aldri (eller svært sjelden) være seg bevisst dem, om de ikke utgjør et lite mindretall. ”Det er bare sånn det er og alltid har vært” blir omkvedet. Dette er neppe særlig annerledes i Sverige enn i Norge. Fordi far og farfar kom først i køen, virker det plutselig urettferdig når man ikke selv bare møter åpne dører og ledige stoler.

    Slik jeg ser det så finnes det en måte å ”sukre pillen” når vi (menn med typisk skandinavisk bakgrunn) må finne oss i å bli valgt bort. Det er å innse at ”Du har egenskaper som jeg ikke har, og som bedriften trenger skal den være optimalt rustet for fremtiden.” Være seg kjønn eller bakgrunn. Da er ikke lenger ”kompetansen” lik, om vi ser kompetanse som noe mer enn bare utdanning og karakterer.

    Det som kan skape et problem er om det ikke slår begge veier. Om ikke menn prioriteres til yrker der de er underrepresentert, selv om de kanskje har litt mindre erfaring eller litt dårligere karakterer.

    (Forresten virker det som om kommentar-innlogging med twitter ikke fungerer, fikk en feilmelding når jeg prøvde.)

    • admin
      10 mars, 2013 at 8:43 e m

      Hej!
      Det tog kanske en extra läsning och lite översättningshjälp men tack för en intressant kommentar!

      Det är intressant att det är så svårt att komma ifrån tanken om hur det alltid har varit. Och hur det kan anses som orättvist att plötsligt behandlas som alla andra istället för att bara mötas av en gräddfil eller överallt öppna dörrar. Men jag är glad att det faktiskt finns de som inser det här, det gör att möjligheten till jämställdhet blir större.

      Jag håller helt klart med om att det här måste gälla åt båda hållen. Och det måste dessutom gälla inte bara anställningen utan även synen på män i kvinnodominerade yrken (som lätt anses som omanliga eller avvikande) eller kvinnor i mansdominerade yrken.

      Tack för en intressant kommentar! Jag hoppas att jag förstod dig rätt – det var länge sen jag läste/pratade norska. 🙂

      Mvh Vian

  123. Malin
    10 mars, 2013 at 7:48 e m

    Wow! Inspirerande Vian!

    Du lyckas verkligen sätta ord på och förklara precis varför ”du måste flytta på dig”. SÅ JÄVLA FANTASTISK är din text och så peppande, härlig och uppmuntrande samtidig gripande och gåshudande.

  124. Josefine
    10 mars, 2013 at 7:51 e m

    Så bra. Tack.

  125. Johan
    10 mars, 2013 at 8:36 e m

    Hej Vian – tack för mycket bra och viktigt inlägg!
    Har rest över hela världen och hade länge åsikten att visst e det orättvist i Sverige avseende jämlikhet men långt bättre än i de flesta andra länder så varför gnälls det så mycket? Inser när jag läser din text hur enfaldig och naiv jag varit. Varje enskild integritetskränkning är helt enkelt en för mycket och behöver inte relateras till något. Det som är fel och orättvist är fel och orättvist. Punkt. Som något mindre norm-förblindad så hoppas jag nu bli en bättre förebild för min son genom att agera oftare och starkare på alla typer av orättvist beteende. Tack igen
    (svensk man och definitivt priviligierad)

    • admin
      10 mars, 2013 at 9:04 e m

      Hej Johan!
      Det värmer otroligt mycket att höra att det här har fått dig att tänka annorlunda. Det är precis det jag hade hoppats på – att fler skulle få upp ögonen. Jag tror absolut du blir en bra förebild!
      Tack för dina ord!

      Mvh Vian

  126. Cam
    10 mars, 2013 at 10:09 e m

    Jag ville bara säga att du är så fantastisk att jag bara dör. Och det här inlägget sammanfattar allt jag velat säga de senaste 20 åren.

  127. En sådan där
    10 mars, 2013 at 10:16 e m

    Jo. Du måste faktiskt förstå att jag inte står ivägen för dig.

    Här är min egen och högst personliga reflektion en gång för alla. På individnivå, från mitt eget perspektiv. Till alla kvinnor, invandrare, HBTQ-personer och funktionshindrade. Till alla de som påstår att jag som vit och heterosexuell man bär på en skuld.

    Du har inte kämpat lika hårt. Du har inte per automatik ansetts som sämre. Du har inte ens behövt reflektera över faktumet att någonting som du inte har någon möjlighet att påverka kan vara anledningen till att du inte ses som lika värd skydd, att du får lida i ensamhet, att du inte tas på allvar.

    När du ryter ifrån så ryter du ifrån. När jag ryter ifrån påstår feminister att jag gör det som en häskarmetod och är oförmögen att förstå. När jag reagerar på att kvinnors våld mot män glorifieras eller försvaras så får jag bara höra att slå uppåt alltid är ok och att en karl ska tåla en örfil om han inte sköter sig.

    När du skriver fel så skriver du fel. När jag skriver fel är det fritt fram att förlöjliga mig, för det ska ju en karl tåla. Allt bra du gör det får du beröm för. Allt bra jag gör är vad man förvänta sig av en högskoleutbildad man. Du är bara dig själv. Din egna individ. Vi må göra exakt lika bra ifrån oss i skolan eller på jobbet, men det är inte du som pådyvlas skulden för våldtäkter och ett ojämlikt samhälle. Det är jag.

    Vi var lika flitiga i grundskolan – det var bara det att jag hellre läste böcker och tänkte än sprang runt och slogs eller sparkade boll. Det var riktigt kämpigt att behöva stå ut med glåporden och mobbningen för att jag stack ut och samtidigt få bra betyg.

    Visades du upp som ett exempel på ”en duktig pojke”? Undrade du varför vuxna tyckte det var så underligt att just du kom in gråtandes för att du berörts av ett annats barn olycka? Inte? Nähe.

    Antog någon att du skulle vara sämre på hemkunskap på grund av ditt kön? Inte? Nähe.

    Vi gick samma högskoleutbildning – men jäklar vad jag hade ont i armen efter alla de där föreläsningarna när jag fick vänta på att de där andra duktigare studenterna fick prata innan föreläsaren noterade att jag hade haft handen uppe.

    Har du någonsin behövt slita för att få ordet? Har du någonsin känt hur en föreläsares blick bara sveper förbi dig? Det har jag också.

    Vi skickade ut lika välskrivna ansökningar – vi ringde till och med för att presentera oss. Du för att du skulle göra ett bra intryck, jag för att bevisa att jag kunde agera socialt i en okänd situation.

    Undrar du någon gång hur många av dina ansökningar som automatiskt hamnat i nejhögen utan att läsas på grund av att du inte tog ut den där examen? Inte? Nähe.

    Vi gjorde lika bra ifrån oss på intervjun – vi lyckades lyfta fram våra starka sidor, berätta vad vi kunde och visa vilken tillgång vi skulle vara.

    Frågade de om din civilstatus, om sambo och sånt där? Kände du att du behövde säga att du inte känner dig alls redo för barn? De frågade väl dig också hur det kom sig att du ville ha uppgifter med kundkontakt med tanke på att du inte klädde dig enligt den upplevda normen? Eller hur det kommer sig att du inte är intresserad av bilar, sport och takläggning ”med tanke på”? Inte? Nähe.

    Vi fick bra jobb – du med något högre ingångslön än mig och lite mer ansvar, men det var säkert för att du förhandlade bättre. Nu är det upp till bevis. Vi visar framfötterna. Vi säger vad vi tycker. Vi tar på oss utmaningar. Vi är raka på sak. Vi visar vad vi kan.

    Kommer du in i ett rum och möts med skeptiska blickar? Blir din kompetens ständigt ifrågasatt? Har du någon gång fått höra förminskande kommentarer som ”yngling” och ”nybörjare” trots att du har nog med erfarenhet och kunskap? Tycker folk att du är en bitch när du säger nej till dåliga idéer? Har du någonsin fått höra ”lugna ner dig” för att du sätter ned foten? Inte? Nähe.

    Vi visar vad vi går för – du genom att göra ett bra jobb. Jag genom att alltid göra ett ännu bättre jobb. Jag kan inte vara lika bra som du, inte när du är kvinna och inte fullt ut ansvarig för dina handlingar på grund av det skydd som ditt kön ger dig. Alldeles för många inbyggda omedvetna fördomar och strukturer gör att du kommer uppfattas som bättre än jag inom min bransch, om jag bara gör ett precis lika bra jobb som dig. Därför anstränger jag mig till det yttersta för att bevisa att jag är bäst.

    Får du alltid hålla upp dörren, flytta runt på möbler och stå ut med idiotiska grabbskämt och lumparminnen? Har någon antagit att du kan dra el? Att du är expert på offsideregeln? Inte? Nähe.

    Så, till hundramiljonerfrågan: ”Varför ska jag stå tillbaka för en kvinna när jag minsann har kämpat lika hårt? Jag har minsann märkt hur jag behandlas annorlunda bara för att jag är en heterosexuell man.”

    Vet du varför jag har märkt av något av allt det här? För att jag som heterosexuell man förväntas uppfylla normen. Det är helt naturligt för andra att behandla mig som en stoisk förbrukningsvara som ska hålla inne med känslorna och inte klaga. Det är normalläget i samhället. Det är klart att du som kvinna inte märker det. Det är det avvikande som märks. Jag ser orättvisorna, för att de drabbar mig.

    Nu står vi där och knackar på dörren till styrelserummet. Samma utbildning, samma arbetslivserfarenhet, samma kompetens. I styrelserummet sitter nio svenska män. Ska de då fylla på med en tionde? En karbonkopia av sig själva? Ja, det är väl antagligen det som hade hänt av gammal vana. För att de, som hela samhället, är fast i samma mönster. Mönstret som gör att jag aldrig kommer få det där ledningsjobbet, för att det är svenska heterosexuella män som är normen. Mönstret som gör att kvinnor, invandrare, HBTQ-personer, funktionsnedsatta och alla andra som inte uppfyller normen förbises.

    Det är nu du måste inse att jag inte står ivägen för dig. Jag har bannemig minst lika mycket rätt till den platsen som du. Jag har kämpat i en livslång uppförsbacke. Jag har gång på gång bevisat att jag kan det här. När jag får den här platsen är det inte för att jag är man, för att jag inte anses vara en känslosam tänkare. Det är trots allt det här.

    Och nu måste du förstå att om du trampar på mig bara för att jag är man så trampar du även på de män som faktiskt tycker att den bäst lämpade ska ha jobbet med lika hög lön och samma möjligheter.

  128. 10 mars, 2013 at 11:28 e m

    Väldigt välskrivet och bra inlägg i debatten! Jag vet att det finns de som är kritiska med att man skriver så personligt, men själv gör jag ofta det och jag tror att det är jätteviktigt för att kunna sätta sig in i andra människors situation. Jag tycker du lyckas med det på ett lysande sätt! Sedan kommer det alltid att finnas människor som finner något att kritisera och som inte alls vill se hur det ser ut för andra människor. Kommer att blogga om och länka till detta inlägg! Tack för den här månadens bästa blogginlägg som jag har läst och Keep it up!!

  129. 11 mars, 2013 at 5:21 e m

    fantastiskt, du belyser problemet så bra. för det är ett jävla stort problem och det är så otroligt frustrerande när så många förnekar detta för att de inte märker av det, eftersom de (som du skriver) är normen. tack för bra läsning.

  130. yeukang
    11 mars, 2013 at 6:12 e m

    Ogillar orättvisa i allmänhet men är inte överdrivet bitter över att livet inte är 50/50 alltid, så länge det finns balans. Känner igen mig så mycket i din text, även som en kinesisk man född i Sverige – ett folkslag som har relativt lite negativa fördomar kring sig jämfört med andra. Jag tror på talang och framför allt att hårt arbete ska belönas oavsett kön. Alla som klagar behöver inte ha något av de två, men jag tror du har det.

  131. Märta
    11 mars, 2013 at 6:36 e m

    SÅ JÄVLA BRA!!! Den här texten ska delas, och dig ska jag följa. Och alltid komma ihåg att jag faktiskt sitter näst längst upp i hierarkin, och att det finns all anledning för mig att också lämna plats. Men först ska jag krossa det där jävla glastaket så att det börjar blåsa ordentligt med frisk luft…
    Jag är snart fyrtio år och börjar bli förbannat trött på det här.
    Nu kör vi!!!

  132. Alexander Kjeldaas
    11 mars, 2013 at 8:50 e m

    Jag läser ditt inlägg som att du tycker att det er ok att diskriminera om det inte går ut över dig själv.

    Diskriminering er precis det att du som kvinna, mann, innvandrare eller på annat sätt inte blir behandlad som individ, men fordi du tillhör en grupp.

    Du har blivit diskriminerad mot i din utbildning och nu vill du ha rätt att diskriminera mot majoriteten.

    Du vill at någon annan skal flytta på sig precis fordi personen tilhör en grupp.

    Sorry, det är definitionen på diskriminering. Det er inte ok det här. Diskriminering är inte ok.

    Det att du har blivit diskriminerad som orsäkt för diskriminering är samme typ orsäkt som man ser bland personer som mobbar, som dricker, som slår sin fru.

    Det er inte ok. Det er helt helt fel.

    • Vian
      11 mars, 2013 at 9:28 e m

      Hej! Läs gärna det här: http://danielwangsten.com/2013/03/11/jag-maste-flytta-pa-mig/

      Och vill du ha en konstruktiv diskussion får du gärna förklara hur det här är samma sak som att lida av ett allvarligt missbruk (alkoholism), att kränka en annan individ genom psykisk eller fysisk misshandel (mobbing) eller att bruka fysiskt våld mot en annan person vilket är inte bara olagligt utan även moraliskt förkastligt (hustrumisshandel). För mig är det nämligen en absurd jämförelse.

      • Alexander Kjeldaas
        11 mars, 2013 at 10:28 e m

        Jag skall prova att förtydliga:

        Det är inte ok att DU placerar ett individ i en grupp och ber personen ta ansvar för det gruppen gör. Det är diskriminering. Det spelar ingen roll om gruppen er en majoritet.

        Ett individ kann ta ett val och tycka att han skall ge dig plats. Det är inte diskriminering. Ser du skillnaden?

        Länken du gav mig omhandlar en person som vill ta ett val och ge dig plats. Det är ok. Ett krav om att andra individ skal göra det samma är diskriminering.

        Från Wikipedia:
        Discrimination is the prejudicial or distinguishing treatment of an individual based on their actual or perceived membership in a certain group or category, such as their race, gender, sexual orientation, gender identity, national origin, color, ethnicity, religion, disability, age, or other characteristics.

        Din orsäkt för diskriminering är tidligare diskriminering i ditt liv.

        På samme sätt brukes svår uppväkst som orsäkt för t.ex alkoholism och våld. På samma sätt kan du inte försvara en orätt med att orätt har blitt gjord mot dig.

  133. 12 mars, 2013 at 8:44 f m

    GOD DAMM så djävla på pricken skrivet!
    AVBRYT OCH FLYTTA PÅ NORMEN!

    Gooo gggrll!

    Och tack alla ”snyftande-vita-små-små-män” här. Ni bara förtydligar poängen. *skratt*.

    • Erik S
      12 mars, 2013 at 9:11 e m

      Och du förtydligar kritikernas poäng. Varför är det okej att välja bort en man bara för hans kön? Vilket kön man har bör inte avgöra vilket jobb man kan komma ifråga att få. Detsamma gäller förstås etnicitet. Att man kan se att statistiskt så är grupp X gynnad och grupp Y förfördelad, innebär inte att alla inom grupp X har gynnats på bekostnad av individer i Y. Att dra slutsatser om individer på basis av en medfödd grupptillhörighet är ett uttryck för ett mycket primitivt sätt att tänka. Detsamma gäller för din föraktfulla och förlöjligande kommentar om ”små-små-män”.

  134. Björn Lindgren
    12 mars, 2013 at 3:38 e m

    SANSLÖST bra!!

  135. Milad Razani
    12 mars, 2013 at 3:59 e m

    Känner igen mig & vet hur det är/känns!
    Du satt hammaren rätt på spiken & HOPPAS ingen ta ut/våga ta ut spiken igen!
    Många har missuppfattad helt & hållet jämställdhet & diskriminering & särbehandling & istället att gå efter individen går efter fördomar utan att våga erkänna & kämpa bort & fixa dem!

  136. Olivia
    12 mars, 2013 at 4:24 e m

    Jag läste inte alla kommentarer men många av dem, det du skriver är otroligt bra och välformulerat. Det jag inte förstår är varför andra inte kan låta bli att klanka ner på det du skriver? Jag är själv svensk/chilenare men med har ”turen” att ha ett svenskt efternamn, Jag har vuxit upp i ett invandrartätt område och ser orättvisorna varje dag i princip. Det finns alltid undantag men texten handlar inte om det, det handlar om att den stora majoriteten måste gå igenom det här.
    Det är så lätt att attackera någons åsikt när man sitter bakom en skärm, det är så lätt att sakna sympati för någon man aldrig träffat.

    Ta inte åt dig av de som tycker att de har rätt att gå på dig som person och försöker sätta ord i munnen på dig utan ta åt dig av allt beröm du får för det här, det är du värd!

  137. Christopher Thorsson
    13 mars, 2013 at 1:08 e m

    Mycket bra att du belyser detta. Ledsamt att det ska va på det viset.

  138. Plan
    13 mars, 2013 at 1:32 e m

    Som jag ser det när jag läser denna artikel så idkar inte den jämställdheten, enkel analys så är motståndet som hon har inriktat sig på är svenska män därav grupperar man sig och man grupperar en samhällsgrupp. Jag själv är en svensk man, är ej priviligerad, har blivit utseende mobbad av såväl tjejer som killar. i gymnasiet gick jag samhäll med samhälls inriktning klassen bestog av 13 tjejer och mig, läraren i 4 ämnen var en äldre kvinna som var politisk aktiv, gissa vem som blev underprioriterad.. Jag ser ingen anledning i dagens läge att leda nåt slags korståg mot kvinnor bara för detta och jag tycker det är konstigt att man skall gruppera och skapa motstånd för att få fram sin vilja. ALLA blir utsatta män som kvinnor, ras, religion, utseende osv. ALLA genomgår uppförsbackar i livet, ta lärdom av dom, livet är som sagt en berg och dalbana priviligerad som inte… Kvinna som man…. Svensk som invandrare….

    • Vian
      13 mars, 2013 at 1:44 e m

      Skillnaden på dig och mig är att du inte föddes i en uppförsbacke utan någon möjlighet att påverka det. Det finns ett antal helt andra svårigheter som jag har mött i mitt liv, som jag inte har skrivit om i den här texten för att de inte är relevanta. Det jag har visat på är där jag enbart genom att ha ett visst kön, eller ett namn möter fördomar och en samhällsstruktur som diskriminerar mig på grund av saker som jag inte på något sätt kan göra någonting åt. Det du pratar om är individuella omständigheter. Jag säger inte att du, eller någon annan man inte har haft det svårt i livet. Jag säger att den här typen av svårigheter beror på varken kön eller ”ras”, vilket de i just dessa exempel gör för kvinnor och för invandrare.

  139. Narin
    14 mars, 2013 at 9:59 f m

    ”Vet du varför du inte har märkt av något av allt det här? För att det är du som är normen.”, du la den mitt i prick!! Det här vad jag försöker få människor att fatta vareviga dag när ämnet kommer upp. Jag kommer nog sno linen från dig flera gånger. Grym text!

    • Vian
      14 mars, 2013 at 12:04 e m

      🙂 Sno på bara!

  140. Cristoffer
    14 mars, 2013 at 2:47 e m

    Jag var ytterst nära att fälla en tår när jag läste om Johannes. Sann vardagsheroism tycker jag.

    Mycket bra skrivet i övrigt också.

  141. r
    14 mars, 2013 at 2:56 e m

    så bra så bra så bra så bra så bra så bra så bra! vill egentligen skriva det femtusen gånger. minst.
    igenkänningsfaktorn är enorm.
    sluta aldrig skriva, är du snäll!

  142. Sven
    15 mars, 2013 at 12:36 f m

    Hej, välskriven text, din situation är inte acceptabel. Men hur ska man lösa det?

    Ska man ändra det här måste man ju ändra hela samhället på något sätt, ta bort löner tex? Varför ska jag släppa ett jobb jag behöver för min försörjning för att släppa fram någon annan? Släpper jag fram någon annan är ju jag körd? (Jag i generell mening för de som har lättare ”att vinna livet”).

    Vad ska föresten motivera folk att bidra till samhället i ett sånt scenario, det finns ju en massa folk som bara bidrar för att de inte har något val, jag tex. Jag skulle ägna all min tid åt att hänga med min familj, läsa böcker och träna om jag inte var tvungen att jobba. Vad är det för värld du föreslår?

    • Sven
      15 mars, 2013 at 4:47 e m

      Kommentaren jag skrev var halvkass, kanske för att jag formulerade den mitt i natten.

      Jag tror faktiskt det går att förändra en hel del till det bättre, men har mina reservationer över hur möjligt det är i praktiken.

  143. Adam Bek
    18 mars, 2013 at 1:06 e m

    Men kommer du själv flytta på dig när någon från en ännu mer missgynnad invandrargrupp än du kommer och vill ta sig fram?

    Alla är sig själv närmast.

    Tänk, alla har olika livserfarenheter och det är bäst att man låter bli att sätta sig till doms över kollektiv. Bättre att sluta tänka kollektivt. Bättre att skippa essentialismen för är det något historien lärt oss så är det att den leder fel. Folk som ser likadana ut har inte nödvändigtvis samma livserfarenhter och sannerligen inte samma egenskaper.

    PS Har inte blivit kallad ”lilla gubben” men däremot ”hörru grabben” och ”lilla vän”. Av en äldre man respektive äldre kvinna. DS

  144. John
    24 april, 2013 at 4:41 e m

    Jag, en vit svensk heterosexuell man tackar dig för denna text och för att du har gett mig perspektiv. Fortsätt vara stark!

  145. Linn
    6 maj, 2013 at 3:36 e m

    Så otroligt bra skrivet! Helt fantastiskt! Tack!

  146. Helena
    6 maj, 2013 at 7:21 e m

    Vill bara säga att det här var en av de klokaste, tydligaste och smartaste texter jag läst om det här! Jag är superimponerad och kommer att använda argument från texten när jag behöver diskutera sådant här i framtiden. Tack!!

  147. 6 juni, 2013 at 8:44 f m

    Två fel gör inte ett rätt! Varför har inte Jonas Sjöstedt makat på sig än?

  148. Markus
    6 juni, 2013 at 3:04 e m

    Malte!

    Ett fel kompenserar ett annat fel, så är det Malte!

    Och varför ska HAN ”maka” på sig för resten, han HJÄLPER ju kvinnorna och lyfter fram dom.

    Är du från Pär Ströms genusblogg eller Aktivarum som aldrig har ett enda argument för jämställdhet? Utan bara svänger er med den sk marknaden som argument?

    Ni kan aldrig argumentera för er sak vännen! Så är det!

  149. Jessica Hedlund
    20 juni, 2013 at 1:20 e m

    Mycket bra skrivet!! 🙂

  150. Lana
    20 juni, 2013 at 1:42 e m

    Mycket bra skrivit! Jag är kvinna och invandrare själv, och kunde känna igen mig i texten 🙂 Tack!
    (fick inte MVG i Svenska A just med den kommentaren, bytte efternamn etc…)

  151. H, kvinna och "andra generationens invandrare". Fast mest H.
    20 juni, 2013 at 1:44 e m

    Ville bara säga att jag gillar det här inlägget!

  152. Maria Persson
    20 juni, 2013 at 1:47 e m

    Jag har hela tiden varit vacklande när det gäller kvotering men efter att ha läst det här har jag tagit ställning för. Tack!

  153. Jeeeeeem
    20 juni, 2013 at 1:51 e m

    Jaa.. Om man ser det positivt så lär ni er kämpaglöd i alla fall! Det är alltid nice? 😀

    Men jag håller med dig/er! Kvinnosyn borde ändras.
    En simpel grej som denna, klart jag kollar en kvinna i ögonen men såklart (as the douchebag I am) kollar man väll på annat också.
    Saker som man inte tänker på riktigt!

  154. Merwin
    20 juni, 2013 at 2:23 e m

    Bästa jag läst på länge! Tack för inspirationen!

  155. Amanda
    20 juni, 2013 at 3:12 e m

    Så jävla bra text. Så starkt formulerat. Du är GRYM, glöm aldrig det!

  156. Pär
    20 juni, 2013 at 5:44 e m

    Fantastiskt bra skrivet! Ska dela överallt jag kan! 🙂

  157. Dan
    20 juni, 2013 at 7:18 e m

    Stackars unga vita heterosexuella män, den enda typen av människor som aldrig har rätt att gnälla och aldrig kan vara utsatt för varken diskriminering eller orättvis behandling. Vi tvingas istället lyssna på alla andras gnäll dag ut och dag in.

  158. Staffan Schartner
    20 juni, 2013 at 8:47 e m

    Uppskattar artikeln och förstår problemet med den strukturella diskrimineringen. Känner ändå att jag behöver ett råd. Hur ska vi medelålders, pursvenska, misslyckade män göra? Vi som inte sitter i några viktiga styrelser, vi som inte har några feta lönekuvert (inte ens de månader vi får en lön), vi som förlorar konkurrensen om de attraktiva jobben – inte bara till de duktiga männen utan också till de duktiga kvinnorna, vi som också upplever den livslånga uppförsbanken, vi som känner hopplösheten inför att ha kämpat i flera årtionden utan synliga resultat. Ska vi också kliva åt sidan, ge plats till kvinnorna och definitivt ge upp konkurrensen, sätta oss på parkbänken och hoppas att hjärtinfarkten eller demensen kommer så snart som möjligt?

    • Vian
      21 juni, 2013 at 7:29 e m

      Staffan, det handlar aldrig om att du som individ eller jag som individ har haft det bättre eller sämre, utan att grundförutsättningarna är olika. Sedan kan det vara så att ens liv varit enklare/tuffare beroende på omständigheter. Här är en artikel som förklarar det väldigt bra, framför allt skillnaden på strukturellt enklare och individuellt enklare: http://whatever.scalzi.com/2012/05/15/straight-white-male-the-lowest-difficulty-setting-there-is/

  159. Nadav
    20 juni, 2013 at 8:52 e m

    När jag gick i skolan var både pojkar och flickor tvungna att gå i både syslöjd och träslöjd. I träslöjd (manlig lärare) fick jag betyg på det jag gjorde. I syslöjd (kvinnlig lärare) fick jag höra att ”du och Martin (den enda andra pojken i klassen vid tillfället) behöver inte göra något speciellt, ni kan sitta o fingervirka om ni vill. Ni får VG ändå”.

    Killar anses inte sämre?

    Som enda kille vid matbordet i grundskolan, när Sara grät för att hennes halsband gick sönder (spännet gick av), stormade en bamba-tant fram och krävde att få veta vad jag hade gjort. ”Vadå jag?” ”ja, vem annars skulle haft sönder det?”

    Killar förvånar inte med att vara oskyldiga?

    I gymnasiet, musik lektion. ”Alla killar som vågar sjunga, får lättare bra betyg. Även om ni inte sjunger bra. Ni vågar inte annars”.

    Killar kan inte sjunga och är mer rädda för att göra bort sig. Eller?

    Försök inte påstå att killar inte måste jobba hårdare än tjejer. ”Du har inte per automatik ansetts som sämre” säger du, och tror inte vi kan förstå varför, eftersom de problem du har är helt främmande för oss. Mycket riktigt. Och med samma teori måste jag säga att du är minst lika okunnig om de svårigheter män har, eftersom du aldrig upplevt dem själv. Män tas inte på allvar i domstol när de säger de blivit sexuellt förnedrade eller våldtagna. Och kvinnor klagar på att alla män som blir anklagade för våldtäkt inte döms. Eftersom mannen är ju alltid skyldig.
    Mängden falska anklagelser är anledningen till att färre döms. Cry wolf, heard of it?

    Alla har problem, pga kön, sexuell läggning, utseende, religion, fysiska och mentala handikapp. Alla har problem.

    Feminism är inte en lösning.
    Jämställdhet är.

    Nadav

  160. 20 juni, 2013 at 11:02 e m

    Fan. Vad. Bra.

  161. Alex
    20 juni, 2013 at 11:58 e m

    Sjukt bra skrivet, påminner mig om att det är viktigt att försöka att inte falla in i mallen, ta plats och ta för givet alla förmåner jag helt säkert har, men inte tänker på, bara för att jag är en vit, ”etnisk Svensk”, kille. ”Vi” behöver påminnas mer om det, även om de flesta nog blir defensiva och försöker skjuta det ifrån sig; ”-Vi är ju manliga män som reder oss själva! Om vi nu mot förmodan haft stödhjulen på genom hela livet är ju inget vi bett någon om, så de så!” och sånt dravel…
    Försöker att ha det i åtanke och faktiskt agera på det, men det är bra svårt ibland att dra gränsen mellan vad som är personlighet, vad som beror på situationen och vad som är en faktisk ojämlikhet – erkänner att jag är skitdålig på det. Och att jag, iaf kortsiktigt och högst egocentriskt, har något att vinna på det för egen del gör det inte lättare att bryta mönstret. Men det får aldrig vara en ursäkt för att inte försöka, eller ännu värre – försöka använda det som ett sätt att göra ”oss” till offer för ”ert” jämstäldhetstänkande (precis som om alla inte står att vinna på ett mer jämställt samhälle).
    Ordbajs ordbajs ordbajs…

  162. njae
    22 juni, 2013 at 1:25 f m

    Det här är så dumt och löjligt att det nästan är roligt. Det är mer löjligt än om jag som man skulle ta och gnälla på kvinnors uppenbara privilegier dels gällande ett otal sociala förmåner och dels inom rättsväsendet där kvinnor inte bara döms mindre ofta och lindrigare utan också får privilegiet med speciella brottsrubriceringar när de utsätts för vissa typer av brott, som t.ex. med kvinnofridsbrott.

    Tänk om du skulle arbeta hårt istället för att spinna på ditt till synes ändlösa offerkomplex. Förresten, glöm inte bort ditt privilegie i att du kan skriva den här typen av artiklar och ändå tas på allvar som person av någon promille av befolkningen, vilket jag som vit man antagligen inte skulle kunna göra.

    Förresten så kvittar det väl om andra vita män nu möjligen har det enklare – allting handlar om individen. Ska en vit man missgynnas bara för att det gått bra för många andra vita män? Helt orimligt.

  163. Ingeborg
    22 juni, 2013 at 10:53 e m

    Vilken jättebra text! Jag känner igen alla situationerna, och som någon sa, rakt ut utan krusiduller. Det här kan väl inga människor med allmänbildning låta bli att hålla med om, eller åtminstone erkänna och förstå.

  164. Mattias Pinto
    23 juni, 2013 at 1:37 f m

    Jag har lite svårt för hur du har valt att formulera dig. Valet av orden ”du måste flytta på dig” insinuerar att du tycker att män ska bli tvingade ifrån positioner till fördel för kvinnor, vilket jag absolut inte håller med om. Ifall du anser att privilegium andra har jämfört med dig är fel kan du inte i nästa mening påstå att du ska få ett privilegium, det lägger bara till problem.

    Ifall du menar artikeln som ”flytta på dig, jag är bättre än dig på det här!” så bra för dig.

  165. Hedda
    29 juni, 2013 at 7:33 e m

    Du är grym! När jag läser dina texter blir jag (arg…) så inspirerad och peppad att förändra dessa strukturer osv!! Men verkligen, superbra skrivet.

Comments are closed.