Efter ett halvårs funderande känner jag att det är dags att ta steget och lämna över stafettpinnen att vara chefredaktör på Bang. Jag tror att årets Bangstyrelse, som ekonomiskt ansvariga och arbetsgivaransvariga, kommer göra ett riktigt bra jobb med att föra Bang framåt och hitta en ny chefredaktör som tillsammans med dem kan ta vid arbetet.

När jag tog vid 2017 efter två grymma chefredaktörer och blev en i ledet av de kompetenta chefredaktörer Bang har haft under åren var det en stor ära. Efter att vi skickade nummer 3 2019 till tryck tittade jag tillbaka på mina år som chefredaktör och vad vi hade gjort under 2019. Då kände jag mig väldigt nöjd och stolt över det jag åstadkommit så jag tyckte att det var ett bra läge att lämna över rodret.

Jag hade egentligen planerat att sluta under hösten 2019, men valde att stanna några månader längre för att vara ett stöd och en resurs för styrelsen när Bang kom in i en tuff period. Det är styrelsen som är arbetsgivar- och ekonomiskt ansvarig, så de ansvarar för Bangs strategiska och ekonomiska utveckling. Nu är årets styrelse på plats och jag har en stor tilltro till dem och tror att de kommer göra ett riktigt bra jobb för att säkra Bangs framtid på både kort och lång sikt. Så nu är det dags.

2018 hade vi fått in 800 nya prenumeranter och samlat in nästan 100 000 kronor under Rädda Bang-kampanjen och gått in i 2019 med pepp och inspiration. Varje år har Bang ett tema och för 2019 var temat Motstånd, där varje nummer fokuserade på en motståndsrörelse. Jag såg fram emot ett år med riktigt intressanta nummer som jag idag är väldigt stolt över att ha ansvarat för. 

Vi gjorde flera förändringar i arbetet med tidningen numren 2019 och en av dem var att jag var bildredaktör för alla nummer. Vi hade tidigare bjudit in konstnärer, fotografer, videoproducenter och andra grymma kulturpersoner att vara bildredaktörer och de valde ut en stor del av bilderna och illustrationerna för numren. (Ändringen berodde egentligen på att vi behövde slimma kostnaden för numren 2020, men det blev riktigt bra och kul för oss på redaktionen att jobba med bildval.) Det var intressant, lärorikt och framför allt riktigt givande att få ännu mer utlopp för min kreativitet genom att jobba med bild och text och extra kul att ha ansvar för bildvalet för framsidorna. Åren innan hade numren blivit supersnygga och jag är jättenöjd med framsidorna för 2018, men 2019 kändes det som jag fick lägga ännu mer av min egen prägel på numren när jag inte bara styrde textvalet utan också bilderna till texterna.

På internationella kvinnodagen, 8 mars 2019, höll vi en fullpackad och lyckad Bangfest! Det var grymt att se Yolanda Bohm, Tami T och såklart huvudakten Imenella, som då precis hade vunnit en grammis, på scen. 

I samband med festen släppte vi också årets första nummer som såklart handlade om Kvinnorörelsen eftersom det var internationella kvinnodagen. Det var givet att det skulle innehålla en lång text om den svenska kvinnorörelsen men det jag var extra stolt över var att numret innehöll flera texter om kvinnokamp i världen och breddade normen för vad kvinnokampen är och problematiserade den stundtals väldigt normiga och ibland exkluderande kvinnorörelsen. Eftersom jag själv är kurd är jag nöjd med att texten Jin jiyan, azadi – Kvinnor liv frihet, som handlar om den kurdiska kvinnorörelsen, var med i numret. “Ett land kan inte bli fritt om inte kvinnan är fri.”

Nästa nummer som kom i maj, för att tajma in 1-maj, handlade om Arbetarrörelsen och jag älskar framsidan! Vi bytte papper på förstasidan från glansigt till matt, som kändes lite lyxigare och gav numret mer tyngd både bokstavligt och bildligt talat. Insidan fick också mattare papper för att det glansiga gjorde att det var svårare att läsa texten, så tidskriften blev mer tillgänglig för läsarna. När vi då bytte papper försökte vi också tänka på tillgänglighet i layouten, något som vi hade fått feedback på från läsarna. Det var saker som att inte lägga texten över olika mönster och illustrationer utan hålla sidorna ganska cleana. Jag hoppas att skillnaden har märkts för de fina läsarna som har kommit med förslagen. (Vår fantastiska layoutare Emelie Palmcrantz på Brand Creative gjorde ett superbra jobb med layouten!) Åh, jag skulle kunna skriva flera tusen tecken om hur nöjd jag var med layouten i allmänhet och hur snyggt numret blev i synnerhet, men jag är ju också supernöjd med innehållet! Numret lyfte viktiga frågor som utförsäljning av och renoveringsvräkningar ur hyresrätter och jag hade skitkul med att göra en intervju med konstnären och aktivisten Ailin Moaf.  I varje nummer 2019 hade vi en serie med i slutet. Inför numret om arbetarrörelsen kom jag att tänka på Bamse, kontaktade Bamses chefredaktör och så slutade det otippat med att en Bamseserie var med i numret! Brummelisa kämpade mot Krösus Sork genom att organisera kollegorna och strejka för bättre villkor på arbetsplatsen.

Om numret om Arbetarrörelsen var snyggt, så kanske HBTQ-rörelsen var ännu snyggare! (Jag har så svårt att välja snyggaste nummer av alla jag gjort faktiskt, man älskar alla sina barn såklart men de två var några av mina favoriter.) Det här numret kom ut i samband med Stockholm Pride och eftersom det var 50-årsjubileum för Stonewallupproret fokuserade numret på jubileet. Frontfigurerna Marsha P. Johnson och Sylvia Rivera prydde framsidan. Jag gjorde en intervju i det här numret också, med Ziad som var initiativtagaren av Övertorneå Pride. Jag blir fortfarande så rörd av Ziads berättelse och minns hur fint jag tyckte det var att prata med honom. Eftersom jag gjorde fler intervjuer det här året påmindes jag om hur mycket jag gillar att göra det (och hur bra jag är på det om jag får säga det själv).

Såklart finns det en massa saker att säga om 2018 som också var ett riktigt bra år! Bangfesten 2018 var grym, särskilt nöjd är jag med att Jami Faltin och Suad Omar från Ortens Bästa Poet var med. Apropå Ortens Bästa Poet var det fint att kunna bidra till att de kunde hålla finalen 2017 genom vår insamling (och året innan bidra till insamlingen till Musikhjälpen). Det var också super att vi fick till en sån bra lokal, Nalen, och deras personal har varit ett fantastiskt stöd de två senaste Bangfesterna. 

Temat för 2018 var Framtiden och vi djupdök i viktiga frågor som klimathotet och aborträtten. Vi hade med så många bra och viktiga texter om välfärdssystemet, kolonialiseringen av Sápmi, utmattning, pension, klass, rasifiering och mellanförskap. Det var så många viktiga frågor och så många intressanta texter! 

Och 2017! Det första jag gjorde när jag började var seriespecialen, som var så kul att vara redaktör för! Jag hade ju tidigare varit serieläsare, men inte själv jobbat med serier, så det var superkul. Numret hade temat Utopi & Dystopi och 12 tecknare ritade serier om feminism, antirasism, HBTQ-frågor, flyktingrätt, miljö och antikapitalism. Det var så snygga, smarta och roliga serier som var med och vilken snygg framsida numret fick, ritad av Maria Fröhlich.

Jag har såklart inte gjort allt det här själv, det har varit väldigt givande och inspirerande att jobba med Nora Mlik och Juliet Atto som är riktigt grymma skribenter och redaktörer. De har varit klippor som har varit ett superfint stöd under stressiga perioder, peppat, stöttat och gett mig inspiration och fått mig att skratta. Det ska bli spännande att se vad de gör i framtiden, för att jag tror de kan utföra stordåd. 

Det var inte meningen att det här skulle bli en lång uppsats, men jag blev lite (mycket) sentimental när jag började tänka tillbaka på mina år i allmänhet, 2019 i synnerhet och hur det har varit att jobba på Bang! Framför allt har det varit en ära och ett privilegium och jag tror och hoppas att nästa chefredaktör känner detsamma. Jag är nyfiken på att se vem det blir och ser fram emot att se var hen tar Bang i framtiden!  

Och för den som är nyfiken på min framtid så kommer jag nog gå tillbaka till där jag började,  nämligen att vara kommunikatör. Men först lite vila (och social distansering) och sen börja lite lugnt med lite frilansuppdrag som jag har inbokade. Efter det tänkte jag att det är dags att jobba som kommunikatör igen, vem vet, kanske som en kommuntant!